Idag har jag:

– hela tiden känt mig lite halv efter den sämsta natten på många, många månader. Den dåliga nattsömnen berodde på inget vis på graviditet och bebis och på alla vis på vår älskade fyraåring som trots nattkrångel är världens härligaste i alla kategorier

– lidit av min avsockring. Det som igår kändes som ett roligt projekt kändes idag bara plågsamt. Är det nu så illa att vara beroende av socker? Egentligen? För åtminstone är det illa att känna sig trött och nedstämd på grund av sockerstrejk

– varit på bio med Fredrik och Ingrid. Det var bra, förutom att 3D-glasögonen var alldeles för stora för Ingrid och föll av henne kanske tjugo gånger under första halvtimmen varefter Fredrik under den återstående timmen satt och höll i hennes glasögon. Så gör bara en riktigt god far

– suttit ensam på ett café och tänkt sorgliga tankar (skyller på tröttheten och sockerabstinens) samt nästan läst ut den tredje boken i augusti

– träffat den person som ska vara min vikarie under mammaledigheten och tänkt att hon kommer att klara det bra och att det känns roligt att få ge över ett jobb som är så bra som mitt

– motionscyklat tio kilometer så här på kvällskvisten och känt hur kraft och energi och livsvilja plötsligt återinträtt i mitt liv

– insett att jag kanske trots allt lider av graviditetsrelaterade humörssvängningar. Igår var jag på moln hela dagen, jag var praktiskt taget ett enda stort moln. Och idag har jag varit låg och nere och sorglig i princip hela tiden

– återfått min tro på det nya systemet vid läggdags. Ingrid har nämligen skött sig galant i en dryg timme nu