Drickbart

Efter två år som mor får man fortfarande kalla sig nybörjare. Ibland beter jag mig så orutinerat att jag nästan skäms. Som i dag.

 

Vi har gjort huvudstadens nöjesfält i tjugonio graders hetta. UTAN dricka med hemifrån. Det gör vi inte om.

 

Jag betalde först 3 euro för 0,4 liter limsa på en hamburgerrestaurang. Sedan betalade de andra damerna i sällskapet 3,50 var för varsin halvliters flaska. Sedan kostade Ingrids grandi 1,50 euro. Vid det laget visste jag inte ens vart jag skulle titta. Fredriks kaffe kostade dubbelt så mycket. När jag sedan köpte mig själv och dottern varsin glass för att svalka oss med det när allt drickbart kostade skjortan fick jag betala 7 euro och 50 sent.

 

Att jag häromdagen bar hem åtta liter pepsi för under sex euro och kommer att få tillbaka pant för det gör mig nästan ledsen. Att man i närbutiken får tio trip för två ynka euro är också sorgligt. Jag har lärt mig en läxa. Aldrig, aldrig, aldrig besköa nöjesfält utan att medtaga dricka hemifrån.

 

Att mor och far bjöd på åken (tusen tack!) gör att vi kan köpa kött och bröd och mjölk för resten av månaden trots dagens utsvävningar.

Bröllopsdag

Den dag som jag ännu för en halv timme sedan kallade idag var vår bröllopsdag. Tack vare två fina tjejer fick vi ha dejt med både middag och bio. Vi fick fira våra sex första år som gifta. Och det blir ju bara bättre.

Skratta

I allmänhet är det ju otrevligt när människor skrattar åt ens frågor. Om man inte eftersträvade lite lustighet förstås. Men i dag hos tandkirurgen var det så befriande. Efter att han dragit ut båda visdomständerna på höger sida berättade han att det vara dags för stygnen.

– Gör det ont? frågade jag under skynket (obehagligt föresten att ligga under ett skynke som blottar bara näsa och mun).

Han skrattade! Och skötaren skrattade! Och det var så skönt och befriande och underbart. För allt farligt var ju redan över. Då gör det inget att man blir utskrattad.

Förlorat

 

Sedan jag slutade jobba i dag har jag  förlorat:

 

– 342 euro

– två visdomständer

– skräcken för att dra ut visdomständer (så dags nu när alla är borta)

 

Men jag har vunnit:

 

– hopp om allt blir bra

– en man

– en dotter

 

Jag är på plus.