Ibland brukar folk säga att det värsta som finns är när mörkret drabbar någon i ens närhet, att det är nästan bättre att möta det själv. Jag har egentligen aldrig trott på det. Och inte vet jag om jag tror på det nu heller. Men nu vet jag att det är svårt att gråta andras tårar och att den hjälplöshet som kommer på köpet kan paralysera en människa.

Ibland brukar folk säga att det värsta som finns är när mörkret drabbar någon i ens närhet, att det är nästan bättre att möta det själv. Jag har egentligen aldrig trott på det. Och inte vet jag om jag tror på det nu heller. Men nu vet jag att det är svårt att gråta andras tårar och att den hjälplöshet som kommer på köpet kan paralysera en människa.

I tuffa tider är det bra att ha barn. Man kan inte falla ihop då. Kan inte äta bort sina sorger och se igenom alla dvd-boxar. Man måste ha vardag också. Åka och handla och ta bild i bilen.

För en vecka sedan kved min man fram existentiella frågor mitt i sina sjukdomsplågor. Varför händer det här?

Nu gör vi lite lika. Av riktiga, tunga skäl. Av våra näras skäl. Ibland förstår jag så lite. Ibland räcker jag så kort. Ibland är det bara fel. Livet som nästan alla dagar känns nästan osannolikt vackert är plötsligt alldagligt. På sin höjd.

För en vecka sedan kved min man fram existentiella frågor mitt i sina sjukdomsplågor. Varför händer det här?

Nu gör vi lite lika. Av riktiga, tunga skäl. Av våra näras skäl. Ibland förstår jag så lite. Ibland räcker jag så kort. Ibland är det bara fel. Livet som nästan alla dagar känns nästan osannolikt vackert är plötsligt alldagligt. På sin höjd.

Ännu en gång dras mattan bort under goda vänners fötter. Också jag själv tappar fotfästet en aning ännu en gång. Förstår ingenting.

Ännu en gång dras mattan bort under goda vänners fötter. Också jag själv tappar fotfästet en aning ännu en gång. Förstår ingenting.

Alla andra har väl redan läst den. Så det är väl helt onödigt att uppmuntra någon att göra det.

Det är i dessa dagar som kommande år tar form. Att känna att jag har valt min tillvaro själv är löjligt viktigt för mig. Därför lägger jag själ och hjärta (åtminstone delar av dem) på att välja mitt liv läsåret 2010-2011.

Om man aldrig väljer och fattar beslut så blir tillvaron bara. Och visst kan det bli bra, men jag tycker om att fatta aktiva, medvetna beslut.

Det ser mörkt ut för drömmen om flitigt motionerande. Det ser ljust ut för drömmen om mera framförhållning på jobbet. Det ser ljust ut för mindre lätta utvägar och bekväma beslut. Det ser mörkt ut för motsatsen. Och det gör ingenting.

Efter några dagars funderande ser det ljusare ut för bloggens framtid. (Det kan hända att jag fiskar efter stöd.)

Jag har alltid tyckt att hösten är mera betydelsefull än nyåret som nystart.

Jag köpte en ny klänning i dag och blev alldeles till mig över det faktum att jag fick den nedsatt på grund av saknade knappar. Min man delade inte min iver, trots att han också uppskattar nedsatta priser. Han frågade bara skeptiskt vem som ska sy i de förlorade knapparna. Tji fick han när jag sydde i de två försvunna och dessutom förstärkte de andra åtta.