I dag har jag gudstjänstat hela dagen. Fantastiskt. Jag ger er dagen i siffror:
– Vi lämnade hemmet strax efter klockan tolv och återvände strax efter klockan åtta
– Vi har konfirmerat 33 stycken konfirmander
– Jag har assisterat vid nattvard i Munkshöjden för fjärde gången
– Ingrid får en blank tia i kyrkogångsvitsord
– Jag har fått ungefär sjuttio kramar (grovt uppskattat)
– Vi har haft säsongens första puls-gudstjänst
Fantastiskt.
I dag har jag gudstjänstat hela dagen. Fantastiskt. Jag ger er dagen i siffror:
– Vi lämnade hemmet strax efter klockan tolv och återvände strax efter klockan åtta
– Vi har konfirmerat 33 stycken konfirmander
– Jag har assisterat vid nattvard i Munkshöjden för fjärde gången
– Ingrid får en blank tia i kyrkogångsvitsord
– Jag har fått ungefär sjuttio kramar (grovt uppskattat)
– Vi har haft säsongens första puls-gudstjänst
Fantastiskt.
Med hösten återkommer alla angenäma rutiner, bland dem söndagarnas lediga befattningar i tidningen och mina reflektioner kring vilket jobb som skulle sökas just den veckan.
I dag finns flera goda alternativ:
– videoreporter på Åland24
– jobbcoach på Sveps
– informatör på Västra Nylands folkhögskola
Inget konkurrerar med det jobb jag redan har, men tankeexperimentet är roligt.
Jag tycker om att vara mamma. Det låter kanske som en klichè, men det blir faktiskt roligare hela tiden. Inte märkbart roligare varje dag. Men nog nästan alltid varje vecka. Och åtminstone alltid varje månad.
– Tack så mycket, mamma. Det var jättesnällt, sa hon i kväll när jag tömde pottan.
– Nej, du får inte. Ingrid kan själv, sa hon strängt och viftade med pekfingret när jag öppnade asken med xylitoltabletter.
– Gud med mamma. Amen, sa hon när vi bad aftonbön.
Hur skulle det inte kunna vara roligt?
Okej. Hon hade också sitt livs kanske nästvärsta raseriutbrott i samband med hemfärden från Iso omena i dag. Men vem minns det mera?
Okej. Kanske de vi delade bil med.
Egentligen har jag ingenting att blogga om. Men jag tänkte att stackars inlagda Linn förtjänar inlägg också i kvantitet.
En av mina bästa vänner har fått en son. Därmed blev min enda guddotter storasyster. Jag ber och hoppas att deras första tid som flerbarnsfamilj blir stor och fin. Det blir ju inte alltid så. Stort blir det väl alltid, men med finheten kan det vara si och så.
En annan av mina bästa vänner har firat sin trettiosjätte födelsedag. Oförskämt fräsch och snygg är hon. Oförskämt fin. Om jag får välja själv ser jag ut som hon om nio år. Men det lär bli svårt. Hon är femton centimeter kortare och femton gånger mörkare än jag.
Jag bloggar gärna mera för dig, Linn. Tänk så mycket man kan bry sig om en människa man inte känner. Jag kan, som sagt, återkomma. Men först måste jag fira ett lyckat pottbesök.
Lediga helger har vi nästan aldrig i vår familj. Med tanke på mitt jobb leder det här ibland till en känsla av att vi aldrig är lediga. Då är det skönt att kunna njuta av de stunder av ledighet som faktiskt blir oss givna mellan varven.
Jag älskar att komma till liv långsamt på lördagar. Dottern vaknar hastigt och knyckigt men sedan får man ofta en ganska harmonisk stund. Man läser bloggarna, man läser boken, man äter frukosten. Och allt det där gör man långsamt. Man tar några bilder med datorn. Mest för dotterns skull, men också lite grann för den egna. För att få känna sig ledig och fri.
I dag ska vi dessutom kröna vår ledighet med en shoppingtur med en god väninna och hennes goda dotter.
I dag är vi faktiskt nästan helt lediga.
Morgonen har bara börjat. Ingrid rusade just in i vårt sovrum med gårdagens outfit och ville klä sig.
– Är de rena då? frågade jag lite skeptiskt. En intensiv dagsanvändning brukar sätta spår.
– Jo, dom är rena och fin, sa Ingrid övertygande. Även om det rådde inkongruens.
– Jag älskar dom, säger hon sedan andäktigt men starkt och livfullt.
Jag känner lite lika för ägaren till kläderna.
Morgonen har bara börjat. Ingrid rusade just in i vårt sovrum med gårdagens outfit och ville klä sig.
– Är de rena då? frågade jag lite skeptiskt. En intensiv dagsanvändning brukar sätta spår.
– Jo, dom är rena och fin, sa Ingrid övertygande. Även om det rådde inkongruens.
– Jag älskar dom, säger hon sedan andäktigt men starkt och livfullt.
Jag känner lite lika för ägaren till kläderna.
Fredag. Kortkort arbetsdag. Lövbifflunch med vänner. Te i det bästa skyltfönstret. Scrubs i sängen. Familjemys. Tröstande när dotter föll i golvet. Omelettmiddag. Och det bara fortsätter.
Det är lite lättare att andas igen. Lite vanligare.
Fredag. Kortkort arbetsdag. Lövbifflunch med vänner. Te i det bästa skyltfönstret. Scrubs i sängen. Familjemys. Tröstande när dotter föll i golvet. Omelettmiddag. Och det bara fortsätter.
Det är lite lättare att andas igen. Lite vanligare.
