Jag kan inte bestämma mig för om det känns som om vi har jättemycket eller jättelite saker när nästan allt är i bil. Jättenågot i alla fall.

Flyttdagen till ära hade jag min bästa höstklänning på jobbet. Väl hemma gällde strikt arbetsklädsel med mjukisbyxor och huppari.

Flyttdagen till ära hade jag min bästa höstklänning på jobbet. Väl hemma gällde strikt arbetsklädsel med mjukisbyxor och huppari.

Egentligen avskyr jag att flytta så innerligt att jag kan tänka mig att bo kvar i sunkiga lägenheter i åratal för att slippa det. Det är så äckligt. Varifrån kommer alla saker? Vad är alla saker? Allt som inte är kökssaker, böcker och kläder känns som obehagligt lösöre. Usch.

I dag är det dags och jag är vid oförskämt gott mod. Kanske jag har förlorat all respekt för dylika projekt. Eller så är det bara det att flytt i egen takt en kort bit bort inte är så ruskigt. Jag undrar om vi någonsin igen kommer att ha en så här harmonisk flytt.

Jag tycker om att ännu som 27-åring lära mig nya saker om mig själv nästan dagligen. I dag har jag lärt mig det här:

 

– de sömnsvårigheter som brukar infinna sig inför en resa infinner sig också inför en flytt

– mitt lokalsinne är tydligen ännu sämre än jag redan under många år befarat

– lagomstora portioner när det gäller pannkaka är helt ointressanta för en människa med min aptit

– jag fördömer ineffektivitet och omständighet onödigt hårt ibland. Det är ju ingen dödssynd. Väl? Eller?

 

 

Trots att jag tycker   om att lära mig nya saker om mig själv nästan dagligen hoppas jag att jag slipper flera upptäckter i dag.

Böcker känns nästan alltid som en bra ide’. Just ikväll har jag ändå stundvis undrat. Våra böcker finns just nu i tjugo lådor. Och tjugo lådor utgör en löjligt hög procent av vårt totala antal lådor. Och Ingrids böcker är ännu i hylla.

Böcker känns nästan alltid som en bra ide’. Just ikväll har jag ändå stundvis undrat. Våra böcker finns just nu i tjugo lådor. Och tjugo lådor utgör en löjligt hög procent av vårt totala antal lådor. Och Ingrids böcker är ännu i hylla.

Jag gav Ingrid ett klisterfoto på mig. Hon hade nytta av det.

 

Lite så här såg det ut i min ända när jag just gjorde mitt livs första intervju per skype. Jag ger skype som intervjumedium färre solar än riktigt människomöte men flera solar än telefon och betydligt flera solar än mejl.

 

Vackra Malenami svarade på mina frågor och sällan har jag stött på ett så välförberett och för syftet lämpligt intervjuobjekt. Det fick vara dagens vilostund. Nu väntar hårt och digert och roligt flyttarbete.

Efter jobbet i dag ska Ingrids docksäng, halva min garderob och ett odefinierat antal slevar och kastruller flytta in i vårt nya hem. Vårt egna hem. För första gången får vi måla om väggar när vi vill.

Hurra! Hurra! Hurra!