Människor är sällan så vackra som när det går upp ett ljus. Det finns något så skönt över ett ansikte som förmedlar ny upptäckt eller ett nytt sätt att se på omvärlden och allt det där andra.

Människor är sällan så vackra som när det går upp ett ljus. Det finns något så skönt över ett ansikte som förmedlar ny upptäckt eller ett nytt sätt att se på omvärlden och allt det där andra.

Jag tycker om How I met your mother. Men det håller oss vakna under timmar då vi kunde få värdefull sömn. Vi har inte somnat före ett på flera dagar. Men jag älskar Ted och tror det är värt det.

Det händer saker på bildfronten.

 

1. För en vecka sedan kom jag plötsligt ihåg att jag har en sytemkamera. Min iphone har lockat fram en pinsam lathet i mig som gör att jag inte halat fram min nikon på ett helt halvt år. ńr verkligen inte stolt. Samtidigt inser jag att jag inte har en aning om var min kamera finns. Vilket är bara dåligt.

 

2. För typ fem dagar sedan hittar Fredrik min kamera. Jag hyllar honom.

 

3. För typ tre dagar sedan hittar Fredrik laddaren till min kamera. Jag fortsätter hylla.

 

4. I dag hittar jag en kabel som kan överföra bilder från kamera till dator.

 

5. Ja. Här kommer lite av resultatet av de fyra ovannämnda punkterna. Jag kan ta bilder igen.

 

 

 

 

 

 

6. Jag inser att jag har mycket att påminna mig om. Och mycket att lära. Hoppas ni snart får se bilder som förtjänar era blickar.

7.00 Jag vaknade av mig själv. Fruktansvärt trött efter en del spring på natten. Men fruktansvärt glad över att vakna av mig själv. Det känns lite mindre jobbigt då.

7.01 Jag konsumerar media och bloggar via min iphone. Det har tydligen kommit till det att jag gör sådant före jag stiger upp.

7.20 Jag stiger upp. ńter morgonyoghurt. Läser pappersdagstidning. Klär på mig. Borstar tänderna.

7.40 Jag går till jobbet.

 

8.00 Jag anländer till jobbet, startar datorn, hälsar på kolleger.

8.15 Arbetspass 1 inleds.

9.45 Jag har ett kort möte med en kollega.

10.15 Arbetspass 2 inleds.

11.45 Jag lunchar med och hos min bästa vän. Hon förser mig med lax och sallad och kärlek.

13.15 Jag återvänder till jobbet. Jag samtalar med kolleger och förbereder kommande dagar.

14.30 Arbetspass 3 inleds.

 

16.00 Jag tar tåget till centrum.

16.15 Jag träffar en god, saknad vän och äter middag med henne.

18.03 Jag vinkar av min vän när hon stiger på tåget.

18.10 Jag handlar förnödenheter.

18.20 Jag tar bussen hem.

 

18.40 Jag kommer hem.

18.30 Vi har ett möte med vår teamledare i församlingen hemma hos oss.

20.02 Teamledaren går hem.

20.00 Ņtta unga kvinnor kommer hem tills oss för kvinnlig kväll. Vi ser love actually, lackar naglar och äter goda saker.

21.30 Jag lägger Ingrid.

22.55 Fredrik kommer hem igen.

23.15 Kvinnorna går hem till sig.

23.20 Ingrid somnar.

23.25 Jag säger åt Fredrik att jag behöver blogga för att avklara dagens blogguppdrag.

23.27 Jag börjar blogga.

För drygt fyra år sedan började jag studera journalistik. Med åtta andra. Vi kände varandra dåligt eller inte alls när det begav sig, men under mediaår ett i Vasa händer det saker. Det kan alla som gått året intyga.

Och naturligtvis var vi ett ännu mera händelserikt år.

Bland de andra åtta fanns en kvinna som inte alls är lik mig men som jag föll för under det där året. Och som jag fortsatt falla för sedan dess. Jag tror vi möts i en äkthet och i ett intresse för att prata om det som spelar roll. Vi vet inte alltid vad den andra gör eller hur det går med renoveringen men vi vet vad den andra tänker på, gläder sig över och kämpar med. Hur sällan eller ofta vi än ses.

Nästan helt utan att skämmas har jag gått till jobbet med gårkvällens smink.

När jag gick i gymnasiet sa en av mina kompisar så här om flickan han var kär i:

– Jag tycker så mycket om henne att jag egentligen inte ens vill ha henne. Jag tycker att hon är alldeles för bra för mig, egentligen.

I dag är han gift med henne.

 

Enligt min definition av kärlek ligger det något i det han säger. För mig är kärlek i första hand något man ger än något man får. Och det är alltid något man gör snarare än något man känner. När jag en gång lovade att älska Fredrik så lovade jag inte att vara förälskad i honom varje dag (även om det ska erkännas att jag nog varit det hittills i alla fall) men att älska honom.

 

För mig är kärlek ett val även om det låter krasst och ganska oromantiskt. Jag kan välja att älska. För mig är kärlek att välja en och välja bort alla andra och inte känna ens minsta ångest över det, ingen rädsla för att man kanske väljer bort någon ännu bättre än den man väljer.

 

För mig handlar kärlek om att vilja en annan människas allra bäst. Jag vill alltid att Fredrik ska lyckas. Jag vill att han ska få bli sitt allra bästa jag och jag vet att han känner likadant för mig. Att vi stöder varandra, hejar på varandra och ibland stiger åt sidan själva för att låta den andra komma fram – för mig är det att vi älskar varandra.

 

Mest av allt handlar kärlek för mig om att bli och vara den allra bästa för Fredrik. Och jag tror att jag gör det ganska bra även om jag tycker att han är alldeles för bra för mig, egentligen.

 

Det finns ju annan kärlek också. Jag fick en gång en fråga.

– Känner du aldrig att du bara vill täppa för Ingrids mun när hon skriker på nätterna?

Och jag svarade helt ärligt.

– Nej. Aldrig.

– Men att du vill lägga ut henne på trappan då?

– Aldrig.

– Oj. Du måste verkligen älska henne.

Och visst. Det är väl också kärlek. Förstås kan jag bli arg på henne. Oj, vad jag kan bli arg. Men jag har aldrig ens tänkt tanken. Aldrig. Och jag vill hennes allra bästa. Och jag kan börja gråta nästan när som helst om jag tänker för länge på möjligheten att förlora henne. Och jag tycker egentligen att hon också är alldeles för bra för mig, egentligen.

När jag gick i gymnasiet sa en av mina kompisar så här om flickan han var kär i:

– Jag tycker så mycket om henne att jag egentligen inte ens vill ha henne. Jag tycker att hon är alldeles för bra för mig, egentligen.

I dag är han gift med henne.

 

Enligt min definition av kärlek ligger det något i det han säger. För mig är kärlek i första hand något man ger än något man får. Och det är alltid något man gör snarare än något man känner. När jag en gång lovade att älska Fredrik så lovade jag inte att vara förälskad i honom varje dag (även om det ska erkännas att jag nog varit det hittills i alla fall) men att älska honom.

 

För mig är kärlek ett val även om det låter krasst och ganska oromantiskt. Jag kan välja att älska. För mig är kärlek att välja en och välja bort alla andra och inte känna ens minsta ångest över det, ingen rädsla för att man kanske väljer bort någon ännu bättre än den man väljer.

 

För mig handlar kärlek om att vilja en annan människas allra bäst. Jag vill alltid att Fredrik ska lyckas. Jag vill att han ska få bli sitt allra bästa jag och jag vet att han känner likadant för mig. Att vi stöder varandra, hejar på varandra och ibland stiger åt sidan själva för att låta den andra komma fram – för mig är det att vi älskar varandra.

 

Mest av allt handlar kärlek för mig om att bli och vara den allra bästa för Fredrik. Och jag tror att jag gör det ganska bra även om jag tycker att han är alldeles för bra för mig, egentligen.

 

Det finns ju annan kärlek också. Jag fick en gång en fråga.

– Känner du aldrig att du bara vill täppa för Ingrids mun när hon skriker på nätterna?

Och jag svarade helt ärligt.

– Nej. Aldrig.

– Men att du vill lägga ut henne på trappan då?

– Aldrig.

– Oj. Du måste verkligen älska henne.

Och visst. Det är väl också kärlek. Förstås kan jag bli arg på henne. Oj, vad jag kan bli arg. Men jag har aldrig ens tänkt tanken. Aldrig. Och jag vill hennes allra bästa. Och jag kan börja gråta nästan när som helst om jag tänker för länge på möjligheten att förlora henne. Och jag tycker egentligen att hon också är alldeles för bra för mig, egentligen.

ńven om jag inte fick något pris så fick jag mycket annat på galan. Jag fick äntligen träffa vackra Malena i verkligheten. Jag fick krama om finaste Linn och snyggaste Peppe. Jag fick träffa smarta Hannah. Jag fick en ofantligt fin kommentar av generösa Karin. Jag fick mitt livs första goodiebag som verkligen går under det namnet.

 

Dessutom fick jag höra att jag var fin ikväll av Janne och Kaj. Jag undrar om inte det smäller högst ändå? Det ser sorgligt ut så där i skrift, men som gift kvinna badar jag inte precis i sådant.