Jag brukar tycka att min kropp är föränderlig men får nog inse att jag är slagen av kvinnan som inte kan räkna med att kläderna hon väljer på morgonen sitter bra mera efter frukost och lunch. Tänk att kalkylera med det! Nästan inte ens i-landsproblem.

Jag tror på människans förmåga att ta kontroll över sitt liv, att fatta beslut och välja riktning. Jag tror vi mår lite bättre om vi har mål och visioner än om vi bara flyter omkring och upplever att livet händer åt oss.

 

Jag tror på Fredrik när han säger att jag är den finaste han vet. Till och med när han säger att jag är den snyggaste och hetaste han vet så tror jag honom åtminstone på något plan. Fatta hur stort det är. Fatta hur stort.

 

Jag tror på att den som tror på människor, på möjligheter, på livet blir besviken ibland. Men aldrig lika ofta som den som aldrig tror.

 

Jag tror på vikten av att ibland stanna upp och fråga sig själv om man är den människa man vill vara. Och om svaret är nej så tror jag på vikten av att fråga sig vad man tänker göra åt saken.

 

Jag tror på en Jesus som jag upplever vara väldigt missförstådd. Det förvirrar mig att det anses vara politiskt korrekt att kalla honom klok och godhjärtad men att det samtidigt anses vara helt idiotiskt att tro på honom.

 

Jag tror på att människor växer med det förtroende folk har för dem.

 

Jag tror på delade liv och är övertygad om att de flesta av oss är ensammare än vi mår bra av att vara. Vi behöver kärlek och närhet. Vi behöver relationer där vi får vara jobbiga, där vi får vara till besvär, där vi får kosta. Lika mycket behöver vi relationer där vi får bära andras jobbighet, besvärlighet och pris.

 

Jag tror på förlåtelsens, sanningens och nådens kraft.

 

Jag tror på att vi lämnar spår. Varje dag gör både du och jag världen bättre eller sämre. Ibland lite och ibland mycket. Men ingen dag är bortkastad även om vi förstås inte kan eller ska flytta berg alla dagar.

 

Jag tror på att små (kanske till synes) slumpmässiga händelser kan spela en otroligt stor roll.

Jag tror på människans förmåga att ta kontroll över sitt liv, att fatta beslut och välja riktning. Jag tror vi mår lite bättre om vi har mål och visioner än om vi bara flyter omkring och upplever att livet händer åt oss.

 

Jag tror på Fredrik när han säger att jag är den finaste han vet. Till och med när han säger att jag är den snyggaste och hetaste han vet så tror jag honom åtminstone på något plan. Fatta hur stort det är. Fatta hur stort.

 

Jag tror på att den som tror på människor, på möjligheter, på livet blir besviken ibland. Men aldrig lika ofta som den som aldrig tror.

 

Jag tror på vikten av att ibland stanna upp och fråga sig själv om man är den människa man vill vara. Och om svaret är nej så tror jag på vikten av att fråga sig vad man tänker göra åt saken.

 

Jag tror på en Jesus som jag upplever vara väldigt missförstådd. Det förvirrar mig att det anses vara politiskt korrekt att kalla honom klok och godhjärtad men att det samtidigt anses vara helt idiotiskt att tro på honom.

 

Jag tror på att människor växer med det förtroende folk har för dem.

 

Jag tror på delade liv och är övertygad om att de flesta av oss är ensammare än vi mår bra av att vara. Vi behöver kärlek och närhet. Vi behöver relationer där vi får vara jobbiga, där vi får vara till besvär, där vi får kosta. Lika mycket behöver vi relationer där vi får bära andras jobbighet, besvärlighet och pris.

 

Jag tror på förlåtelsens, sanningens och nådens kraft.

 

Jag tror på att vi lämnar spår. Varje dag gör både du och jag världen bättre eller sämre. Ibland lite och ibland mycket. Men ingen dag är bortkastad även om vi förstås inte kan eller ska flytta berg alla dagar.

 

Jag tror på att små (kanske till synes) slumpmässiga händelser kan spela en otroligt stor roll.

Jag tror att alla söndagar skulle må bra av en ledig måndag efteråt. Det är lätt att slappna av och njuta av lediga dagar när man inte ska rivstarta dagen därpå.

Älska den här dagen.

Det börjar bli dags att färga håret allra senast när man ser film och bara kan koncentrera sig på att den kvinnliga huvudrollsinnehavaren inte har utväxt.

Det börjar bli dags att färga håret allra senast när man ser film och bara kan koncentrera sig på att den kvinnliga huvudrollsinnehavaren inte har utväxt.

Jag är en bloggare som står för det faktum att de djupaste dalarna och de högsta höjderna är sådant jag håller för mig själv. De största ögonblicken i mitt liv faller alla under någon av dessa. Jag ger ett potpurri av ögonblick ur mitt liv. Vad är det första ögonblick jag kommer ihåg från varje enskilt år i mitt liv hittills?

 

1983 Jag föds.

1984 Jag blir storasyster.

1985 Jag lever tvåårs liv.

1986 Jag lever treårsliv.

1987 Jag blir storasyster igen och får samtidigt mitt livs första minne.

1988 Jag börjar dagis och blir en gång utesluten ur en lek som alla andra flickor får vara med i.

1989 Jag får aldrig vara Lucia på dagis, det finns tre olika dagis-lucior i mitt fotoalbum.

1990 Jag missar min allra första skoldag för att jag har vattkoppor.

1991 Jag går ut ettan och det står ”Klassens författare” på mitt betyg.

1992 Jag minns egentligen ingenting. Inte ens vad jag har på mig på skolfotograferingen.

1993 Jag fyller tio år och firar med övernattningskalas på villan.

1994 Jag medverkar i Wasa teaters uppsättning av The Sound of Music.

1995 Jag missar min chans att springa på stafettkarnevalen. Igen.

1996 Jag och min familj flyttar hundra kilometer norrut och jag blir tonåring och högstadieelev.

1997 Jag blir kär.

1998 Jag blir populär. Och konfirmerad. Och storasyster för tredje gången.

1999 Jag börjar gymnasiet.

2000 Jag börjar inse ungefär vilken slags människa jag vill bli när jag blir stor.

2001 Jag hittar ännu mera av mig själv och börjar till och med tycka om en del av det jag ser.

2002 Jag träffar Fredrik, blir kär i Fredrik och tillsammans med Fredrik.

2003 Jag börjar studera och vet precis vad jag ska bli.

2004 Jag gifter mig.

2005 Jag lever tjugotvåårsliv.

2006 Jag byter studieinriktning.

2007 Jag blir gravid.

2008 Jag blir mamma.

2009 Jag byter tillbaka till min ursprungliga studieinriktning.

2010 Jag tror det här kanske är det mest häpnadsväckande året hittills där ögonblick avlöst varandra i ett tempo som gör det svårt att välja det där ena eller det där andra eller det där tjugotredje.

Jag är en bloggare som står för det faktum att de djupaste dalarna och de högsta höjderna är sådant jag håller för mig själv. De största ögonblicken i mitt liv faller alla under någon av dessa. Jag ger ett potpurri av ögonblick ur mitt liv. Vad är det första ögonblick jag kommer ihåg från varje enskilt år i mitt liv hittills?

 

1983 Jag föds.

1984 Jag blir storasyster.

1985 Jag lever tvåårs liv.

1986 Jag lever treårsliv.

1987 Jag blir storasyster igen och får samtidigt mitt livs första minne.

1988 Jag börjar dagis och blir en gång utesluten ur en lek som alla andra flickor får vara med i.

1989 Jag får aldrig vara Lucia på dagis, det finns tre olika dagis-lucior i mitt fotoalbum.

1990 Jag missar min allra första skoldag för att jag har vattkoppor.

1991 Jag går ut ettan och det står ”Klassens författare” på mitt betyg.

1992 Jag minns egentligen ingenting. Inte ens vad jag har på mig på skolfotograferingen.

1993 Jag fyller tio år och firar med övernattningskalas på villan.

1994 Jag medverkar i Wasa teaters uppsättning av The Sound of Music.

1995 Jag missar min chans att springa på stafettkarnevalen. Igen.

1996 Jag och min familj flyttar hundra kilometer norrut och jag blir tonåring och högstadieelev.

1997 Jag blir kär.

1998 Jag blir populär. Och konfirmerad. Och storasyster för tredje gången.

1999 Jag börjar gymnasiet.

2000 Jag börjar inse ungefär vilken slags människa jag vill bli när jag blir stor.

2001 Jag hittar ännu mera av mig själv och börjar till och med tycka om en del av det jag ser.

2002 Jag träffar Fredrik, blir kär i Fredrik och tillsammans med Fredrik.

2003 Jag börjar studera och vet precis vad jag ska bli.

2004 Jag gifter mig.

2005 Jag lever tjugotvåårsliv.

2006 Jag byter studieinriktning.

2007 Jag blir gravid.

2008 Jag blir mamma.

2009 Jag byter tillbaka till min ursprungliga studieinriktning.

2010 Jag tror det här kanske är det mest häpnadsväckande året hittills där ögonblick avlöst varandra i ett tempo som gör det svårt att välja det där ena eller det där andra eller det där tjugotredje.

I dag hämnas jag för att årets lilla jul var så möglig. Redan före andra människor hade stigit upp började jag arbeta med vår gran.

 

 

Jag är österbottnisk nog för att inse att det finns en konflikt i att vår gran är gjord av plast men lite för icke-österbottnisk för att anse det vara ett oöverkomligt problem.

 

 

Jag fick anstränga varenda cell i mig som är ens lite lagd åt det praktiska hållet för att på bukt på grenarna. Det blev ändå fel. Men tack vare mitt fel märkte jag att det gick att göra en liten gran av vår egentligen stora gran och det är ju nog mera lämpligt så här i början av julemånaden.

 

 

Och sedan kom det här. Varför kommer alltid det här? I något skede föreslog Fredrik att vi i år ska göra allt i vår makt för att det här inte ska komma nästa år. Men det är ju faktiskt också en tradition, och jag vet inte om det är en tradition som jag vill offra på vettets altare.

 

Ni får gärna berömma min fantasifyllda, inspirerande outfit. Ja, det är pyjamasbyxor. Och Fredriks tröja.

Hur sunt och smart det är att åka till ikea en lördag strax före jul i lunchtid vet jag inte. Men roligt är det om gruppen är bra!