Jag är stolt och lycklig ägare till tre småsystrar. Många människor brukar påstå att de har världens bästa syskon, men många har fel. Jag råkar nämligen veta att jag har rätt när jag påstår just det och då går det ju inte ihop med alla andras påståenden.
Jag var ett år och nästan två månader när jag fick min första lillasyster. Hon har på många sätt vuxit om mig trots mitt försprång på det där ena året. Hon har flera barn, ett eget hus och en familjebil medan jag har ett barn, en relativt liten lägenhet och en relativt liten bil. Hon är en av de effektivaste människor jag vet. Medan hennes matgäster förflyttar sig från köket till vardagsrummet har hon antagligen hunnit slänga ihop en paj, saftat ett par vinbärsbuskar och nattat några barn. Sådan är hon. Utan att man ens märker när det händer så gör hon en massa. Själv märker man bara att det har hänt och så njuter man av resultatet. Hon är principfast, lojal, och uppriktig. Jag ser upp till min äldsta lillasyster. Ånnu mera älskar jag henne.
Jag var fyra år och en vecka när jag fick min andra lillasyster. Hon är på många sätt den av mina systrar som är mest lik mig. Hon är en begåvad studerande som lyckas med exakt allt hon vill lyckas med. Det är bara hon själv som sätter gränser för sig. Jag kommer fortfarande ihåg när jag långsamt började inse att jag inte visste lika mycket som hon, att hon ibland och ibland till och med ofta hade rätt och jag hade fel. Tack och lov var jag på den tiden åtminstone bättre på att argumentera och jag kunde vinna strider också när vi båda visste att jag hade fel. Hon är en av de smartaste människor jag vet. Hon tänker nästan hela tiden och kommer fram till bra saker. Hon är genomtänkt, utmanande (i det här sammanhanget inte sexuellt utan intellektuellt) och rakryggad. Jag ser upp till min nästäldsta och samtidigt nästyngsta lillasyster. Ånnu mera älskar jag henne.
Jag var fjorton år och nästan elva månader när jag fick min tredje lillasyster. Vi hann egentligen aldrig vara barn tillsammans och jag brukar ofta fråga henne om hon kommer ihåg tiden då jag ännu bodde hemma, för jag vill inte att hon ska glömma det. Hon och jag har alltid haft en okomplicerad relation. Vi har alltid haft roligt tillsammans, det har vi fortfarande även om hennes shoppingtålamod tar musten till och med ur mig. Ett av mina bästa minnen med henne är när hon och jag var ute och cyklade några dagar före mitt bröllop. Då var hon sex år gammal och sa spontant att hon nog skulle gråta av glädje på vigseln. Det är så hon. Ett annat är när hon tryckte en t-skjorta åt Fredrik för några år sedan som det stod ”Världens bästa svåger” på. Det är så hon. Jag kommer ihåg hur jag läste böcker för henne när hon var riktigt liten och hur hon hälsade på flera dagar i sträck ibland när jag studerade i Å bo. Hon är självständig, viljestark och engagerad. Jag ser upp till min yngsta lillasyster. Ånnu mera älskar jag henne.
Jag har inte alltid varit en bra syster. Jag har lurat i mina systrar konstiga saker. Jag har utnyttjat ålderns och kilogrammens rätt. Jag har tillåtit små konflikter bli stora. Men jag har alltid älskat dem och alltid vara stolt över att få höra ihop med dem. Jag kommer alltid att finnas här för er, mina älskade småsystrar. Förlåt för alla gånger jag inte räckt till. Tack för allt ni har betytt, betyder och kommer att betyda.
Och till er andra. If you ever hurt my sisters… Ja, då vet de hur jobbig jag kan vara.
