I går låg jag på mage på soffan när Ingrid plötsligt klättrar upp på mig och lägger sig raklång ovanpå mig. I mitt öra viskar hon:
– Du är min bästa vän, älskade mamma.
Och jag börjar nästan grina där och då och tänker att jag måste ha gjort något rätt.

När jag sedan tröstade henne vid läggdags ropade hon att jag skulle gå bort och att hon ville att pappa skulle hjälpa.
Ganska ombytlig typ.

I vår gran hänger en medalj. En medslj som Ingrid fick på dagis när de firade vårt lands självständighet. Hon fick medaljen för att hon alltid är så glad och snäll och en så duktig mathjälpare. Hon är så stolt.

I dag såg vi ganska lite av slottsbalen, men vi råkade se många idrottskvinnor och kommentatorerna nämnde ordet medalj. Ingrid kände igen sig och fick stora ögon.
– Medalj! Medalj! De talar om medalj, mamma! utropade hon förundrat.

Jag vill påstå att det är väldigt fint med medalj. Men det var inte min ide’ att den skulle hänga i granen. Men så är det ju inte jag som förtjänat den heller.

Man måste ju bara älska det faktum att listan just i dag kommer till vad jag har på mig. Jag har träffat bara Ingrid och Fredrik på hela dagen och har inte precis skämt bort dem med genomtänkta, spännande eller vackra kläder.

 

 

Jag inledde svagt med en rymlig rosa herrskjorta som jag sover i ibland. Den inhandlades inför en god väns 30-årsfest med 80-talstema och nu är den ett plagg för hemmabruk.

 

Resten av dagen har jag haft slitna jeans och en grå kofta med svarta eller riktigt mörkblå ränder. Det var halvlätt att fånga den på bild.

 

 

 

 

 

 

 

Man måste ju bara älska det faktum att listan just i dag kommer till vad jag har på mig. Jag har träffat bara Ingrid och Fredrik på hela dagen och har inte precis skämt bort dem med genomtänkta, spännande eller vackra kläder.

 

 

Jag inledde svagt med en rymlig rosa herrskjorta som jag sover i ibland. Den inhandlades inför en god väns 30-årsfest med 80-talstema och nu är den ett plagg för hemmabruk.

 

Resten av dagen har jag haft slitna jeans och en grå kofta med svarta eller riktigt mörkblå ränder. Det var halvlätt att fånga den på bild.

 

 

 

 

 

 

 

Ingrid till sin barbapappafigur:

– Hej, Barbis. ńr du en pojke eller en flicka? Vilkendera är du barbis?

Hon lyssnar en stund på figuren och berättar sedan vidare.

– En pojke. Hon är en pojke.

Jag brukar tycka att min kropp är föränderlig men får nog inse att jag är slagen av kvinnan som inte kan räkna med att kläderna hon väljer på morgonen sitter bra mera efter frukost och lunch. Tänk att kalkylera med det! Nästan inte ens i-landsproblem.

Jag brukar tycka att min kropp är föränderlig men får nog inse att jag är slagen av kvinnan som inte kan räkna med att kläderna hon väljer på morgonen sitter bra mera efter frukost och lunch. Tänk att kalkylera med det! Nästan inte ens i-landsproblem.

Jag tror på människans förmåga att ta kontroll över sitt liv, att fatta beslut och välja riktning. Jag tror vi mår lite bättre om vi har mål och visioner än om vi bara flyter omkring och upplever att livet händer åt oss.

 

Jag tror på Fredrik när han säger att jag är den finaste han vet. Till och med när han säger att jag är den snyggaste och hetaste han vet så tror jag honom åtminstone på något plan. Fatta hur stort det är. Fatta hur stort.

 

Jag tror på att den som tror på människor, på möjligheter, på livet blir besviken ibland. Men aldrig lika ofta som den som aldrig tror.

 

Jag tror på vikten av att ibland stanna upp och fråga sig själv om man är den människa man vill vara. Och om svaret är nej så tror jag på vikten av att fråga sig vad man tänker göra åt saken.

 

Jag tror på en Jesus som jag upplever vara väldigt missförstådd. Det förvirrar mig att det anses vara politiskt korrekt att kalla honom klok och godhjärtad men att det samtidigt anses vara helt idiotiskt att tro på honom.

 

Jag tror på att människor växer med det förtroende folk har för dem.

 

Jag tror på delade liv och är övertygad om att de flesta av oss är ensammare än vi mår bra av att vara. Vi behöver kärlek och närhet. Vi behöver relationer där vi får vara jobbiga, där vi får vara till besvär, där vi får kosta. Lika mycket behöver vi relationer där vi får bära andras jobbighet, besvärlighet och pris.

 

Jag tror på förlåtelsens, sanningens och nådens kraft.

 

Jag tror på att vi lämnar spår. Varje dag gör både du och jag världen bättre eller sämre. Ibland lite och ibland mycket. Men ingen dag är bortkastad även om vi förstås inte kan eller ska flytta berg alla dagar.

 

Jag tror på att små (kanske till synes) slumpmässiga händelser kan spela en otroligt stor roll.

Jag tror på människans förmåga att ta kontroll över sitt liv, att fatta beslut och välja riktning. Jag tror vi mår lite bättre om vi har mål och visioner än om vi bara flyter omkring och upplever att livet händer åt oss.

 

Jag tror på Fredrik när han säger att jag är den finaste han vet. Till och med när han säger att jag är den snyggaste och hetaste han vet så tror jag honom åtminstone på något plan. Fatta hur stort det är. Fatta hur stort.

 

Jag tror på att den som tror på människor, på möjligheter, på livet blir besviken ibland. Men aldrig lika ofta som den som aldrig tror.

 

Jag tror på vikten av att ibland stanna upp och fråga sig själv om man är den människa man vill vara. Och om svaret är nej så tror jag på vikten av att fråga sig vad man tänker göra åt saken.

 

Jag tror på en Jesus som jag upplever vara väldigt missförstådd. Det förvirrar mig att det anses vara politiskt korrekt att kalla honom klok och godhjärtad men att det samtidigt anses vara helt idiotiskt att tro på honom.

 

Jag tror på att människor växer med det förtroende folk har för dem.

 

Jag tror på delade liv och är övertygad om att de flesta av oss är ensammare än vi mår bra av att vara. Vi behöver kärlek och närhet. Vi behöver relationer där vi får vara jobbiga, där vi får vara till besvär, där vi får kosta. Lika mycket behöver vi relationer där vi får bära andras jobbighet, besvärlighet och pris.

 

Jag tror på förlåtelsens, sanningens och nådens kraft.

 

Jag tror på att vi lämnar spår. Varje dag gör både du och jag världen bättre eller sämre. Ibland lite och ibland mycket. Men ingen dag är bortkastad även om vi förstås inte kan eller ska flytta berg alla dagar.

 

Jag tror på att små (kanske till synes) slumpmässiga händelser kan spela en otroligt stor roll.

Jag tror att alla söndagar skulle må bra av en ledig måndag efteråt. Det är lätt att slappna av och njuta av lediga dagar när man inte ska rivstarta dagen därpå.

Älska den här dagen.