Om en vecka ska jag avlägga visit. En av värdinnorna har beskrivit sin längtan efter vårt besök med orden Det är så kul att man nästan blir rädd.

Jag känner onekligen av en viss press att leva upp till hennes ganska höga förväntningar. Må jag lyckas.

Är det någon annan än jag som har insett att Emil Eltons pappa nog är det bästa som hänt världen på länge?

Någon gång mellan klockan sex och sju fick  jag återförenas med min enfödda dotter efter en dryg vecka på olika håll. Jag ville aldrig släppa när vi väl kramades, hon och jag. Och under de tre-fyra timmar vi haft tillsammans sedan dess har livet med barn känts nästan orimligt fantastiskt. Jag har tjuvkikat på henne när hon vandrat omkring och existerat i sitt hem. Ordnat med sina saker. Pratat med sina mjukisdjur. Jag har njutit nästan osunt mycket av ett parti Alfons Åberg-memory. Och jag har helt ärligt frågat mig om det finns något negativt alls med att ha barn.

Den frågan har jag kanske aldrig tidigare ställt.

Måndagskväll tio före tre. Eller tisdagsmorgon samma tid. Lite hur man ser på saken. Jag äter glass, tittar på idol från i fredags och känner olika saker. Mest av allt tacksamhet över en resa som verkligen behövdes och som gav glädje, som spelade roll och som gav vila.

Och jag reser ju så pass sällan och lite att jag blir nästan lite förvånad varje gång jag landar hemma i Helsingfors igen. Tänk att jag får leva vidare ännu en stund.

Att för sjätte gången komma till den här kyrkan i Shadwell är lite som att komma hem. Vilken välsignelse det är att få ha alla dessa hem.

Andra kanske skulle fokusera på det faktum att prognosen lovar 25 grader i London. Har man min hårtyp går det inte att sluta tänka på att samma prognos lovar 94% luftfuktighet. Have mercy!

Ännu ett bevis på den världsklass min man håller. Den här högen hade han gjort i ordning åt mig innan han åkte igår.

En bok som innehåller meningen ”Det var inget fel med Kåre men heller inget rätt.” kan väl aldrig vara bortkastad att läsa?

Jag har någon slags godisstrejk på gång men den börjar onekligen vara väldigt vag i konturerna. Idag på jobbet låg en låda godis på bordet och jag försåg mig skamlöst. Hos vännen där jag långlunchade på eftermiddagen fanns  en godisskål och jag försåg mig skamlöst. I handskfacket i bilen fanns en godispåse och jag försåg mig skamlöst. Älskling, den påsen är slut nu.

Jag står i Ingrids rum och drar in hennes doft. Jag ser på filmklipp när hon högläser och sjunger. Jag tittar lite för mycket på blonda flickor som är under en meter. Det är väl det här som är saknad.