Ibland är det som om livet inte lärt en någonting alls. Idag åkte vi in till centrum med shoppingambitioner och med fyra barn varav den äldsta just fyllt just fyra och den andra snart fyller ett. Hur tänkte vi där? Liksom? Att vi faktiskt kom hem med barnvantar och nya vattenfärger är nästan värt medalj.

Ibland tror jag helt och fullt att ett av de största problemen för nutidsmänniskan är att vi ser väldigt små och väl utvalda delar av så många människors liv men så väldigt lite av samma människors verkliga kamper och tillkortakommanden. Det gör vår bild av människan så skev. Det gör oss själva så otillräckliga. Det gör bloggvärlden så grym.

Ingrid känner sig nästan sorgligt hemma på Ms RG 1. Båten har knappt hunnit starta och hon har redan diskuterat resans filmvisningar med personalen. Således tittar vi nu alla på tecknad film. Trots att jag inte har sett en enda under tjugo på båten förutom hon. Jag är antagligen nästyngst.

Under bilfärden norrut har jag funderat ganska mycket på hur många älgar det egentligen finns i Finland. Jag vägrar försöka googla fram ett svar före jag gjort en gissning. Hur många tror du?

Ibland måste jag älska bloggar som fenomen. Vilken lycka och glädje att en av mina bästa vänner via bloggen insåg att jag är i bil och således nåbar per telefon. Ett ljuvligt samtal med en ljuvlig människa. Och att hon i en bisats på slutet sa att min blogg känns väldigt okommersiell säger något om hennes ljuvlighet. Hon tyckte kanske synd om mig som aldrig får saker.

Nu åker vi! Jag har som vanligt ett barns iver och ser fram emot att för andra gången i oktober åka utomlands.

Tolv unga kvinnor på en lång rad i biosalongens mörker. Två och en halv timme i en värld som kändes som en annan trots att den nog är vår. Var vår.

Jag fick skratta och gråta mycket och framför allt fick jag känna mycket. Och även om jag har träffat ganska få människor som känner lika mycket som jag själv så skulle du säkert också få uppleva någon slags känsla någon gång.

Det är spännande med filmer som tar tag i många olika människor men som tar tag i olika saker hos de här olika människor. Själv påmindes jag idag om det faktum att dumhet och lite white trashighet faktiskt inte är de värsta egenskaper en människa kan bära på. Intelligens och smak bär inte långt om det finns mycket grymhet. Också pastorns ord i filmen talade till mig: Om du kan älska dina fiender så har du redan vunnit.

Att tonåringarna (och de där två vuxna) som satt på samma rad som jag är guld gjorde ju på inget sätt kvällen mindre lyckad.

Igår läste jag ut en bok som var värd all den tid den fick.

På tal om unga åldringar och tonårstanter…

Ju längre jag lever här på jorden, desto mer främmande ter den sig. Vi människor går omkring och tror så mycket konstigt och ifrågasätter aldrig det. Som till exempel det här med att sex skulle vara bara för unga människor.

Jag föredrar i ärlighetens namn alla gånger att 70-åringar har sex framför att 14-åringar har det. Och då anses jag väl vara den märkliga. För vi tror ju någonstans att sex och kärlek i första hand är till för unga och vackra människor och att vi/de som inte tillhör den gruppen får nöja oss med att titta på och frenetiskt och förgäves drömma om att få uppleva något liknande.

På något sätt ser jag skräcken för pensionärssex som ännu ett frustrerande tecken på att vårt samhälle har en helt bisarr syn på människan. Den syn som gör att det finns 17-åringar som på allvar tror att de har det bästa i livet bakom sig och som tycker att livet helst får ta slut vid 45 så man inte behöver mögla ifrån det.

Tänk om vi har fel. Tänk om livets goda inte alls bara är till för de där några få som når ideal som nästan ingen av oss är gjorda för. Tänk om det är tillgängligt för oss alla!

Jag vill ju tro så. Och då anses jag väl vara den märkliga.

Vi fick dela livet med en fantastiskt fin familj ett par dagar. Nu fattas de oss.