Aldrig kunde jag tro att den första tiden med en bebis kunde vara såhär smärtfri. Allt har fungerat, inget har fattats oss. Ganska ofta när vi ger uttryck för hur bra allting går vill folk informera oss om det faktum att det kan ändra över en natt och att det nog kommer tuffare tider.

Vi vet. Vi vet. Vi vet. Inget människoliv har hittills varit smärtfritt och Arvid lär knappast vara undantaget. Men. Det hjälper inte vårt kommande lidande att ta ut det i förskott. Vi får det inte lättare sedan för att vi inte njuter nu. Därför tänker vi väldigt lite på kommande smärta och fokuserar väldigt mycket på nuvarande glädje. Medvetna om att det nog kommer jobbigheter någon gång. Och just därför glada och tacksamma nu, inte på förväg lidande när möjlighet till annat finns.

Sås kom dagen då:

– hela familjen åt frukost framför x-factor för första gången

– jag och min dotter besökte Buu-dagen för första gången

– Arvid besökte två av sina gudföräldrar och gudsyskon för första gången

– Fredrik något (läs mycket) otippat deltog i en tävling med modevecka i New York som första pris. Också det för första gången. Naturligtvis.

Och när liv tackade för goda ting i samband med aftonbönen var det väldigt lätt att mena tacket för dagen som gick. Inte för första gången, dock.

Hurra!

Ja, ni vet säkert vad det handlar om vid det här laget.

Och det är ju så frestande att komma med överslätande bortförklaringar och förmildrande omständigheter. Men då förlorar grejen något av sin poäng så jag håller mig i skinnet och bjuder på min nakna sanning rakt upp och ner.

Oavsett om det gäller homosexualitet, sex före äktenskap eller hur varmt man ska klä en bebis borde ingen någonsin komma och säga något om hur en annan människa ska tänka och agera om man saknar mandat att göra det. I min bok får man det mandatet bara om man älskar den andra och uppriktigt vill hens bästa. Att komma med regler och pekpinnar när den som lyssnar knappt vet vem du är och ännu mindre har förtroende för dig blir bara fel. Då är det bättre att låta bli. Och det är väl på grund av brist på mandat som starka åsikter i insändarspalter fungerar dåligt. Och därför debatter sällan leder till något gott och ganska ofta till ännu högre murar och ännu mindre kärlek. Än någon trodde var möjligt.

Och nu har jag för första gången använt ordet hen i skriven text. Dessutom i genitiv. Alltid retar det väl någon.

Jag är för kollektivtrafik men fick idag inse att min kärlek till den är begränsad. Jag och Arvid skulle följa Ingrid till dagis och valde buss som färdmedel. För första och sista gången. Vi gick hemifrån 8.20 och kom hem igen 10.02. Och vi behövde inte ens stå och vänta mer än en knapp minut på bussen. Båda vägarna. Så när halva dagen hade gått hade vi bokstavligen bara hunnit hem. Jag trodde aldrig att något med däck och motor (kanske bara däck) kunde ta en fram så långsamt.

Hälsningar från en liten man som numera är stor nog för att le på beställning.

Idun var intresserad av att få veta vad jag tycker om den diskussion om homosexualitet som pågår här.

Jag känner många människor som anser att utlevd homosexualitet är fel. Jag har många vänner som tror och tycker så. Och jag vet vad många av er tänker nu. Hur kan hon vara vänner med så trångsynta, kärlekslösa och fördömande människor?

Och svaret är att man faktiskt inte per automatik är trångsynt, kärlekslös och fördömande för att man anser homosexualitet vara fel. Det går att ha den åsikten och ändå visa kärlek. Jag har vänner som är starkt emot homosexualitet men som ändå har flera goda homosexuella vänner och de kan respektera varandra. För de tycker om varandra och det betyder mera än vad de tycker om varandras sätt att leva. Det är liksom inte mera dramatiskt än att vara god vän med vem som helst som tycker annorlunda än du själv i en viss fråga. Den här frågan måste inte vara unik eller värre än alla andra. Och det önskar jag att flera av oss kunde inse.

Jag tror att väldigt få människor vill vara emot homosexualitet, det är absolut inte en bekväm åsikt att ha. Vi lever ju faktiskt på 2000-talet, som ni kanske minns. De människor som anser att homosexualitet är fel gör det inte för att det är enkelt eller för att de vill vara elaka. Det märker man väldigt fort när man pratar med en människa med de åsikterna, så om du aldrig gjort det så rekommenderar jag att du gör det. Vi måste acceptera också de här människorna. Därmed inte sagt att vi måste acceptera allt de säger och gör som följd av sina åsikter. Det kan vara svårt att göra något åt vad man tycker men man kan alltid göra något åt vad man gör. Det är man alltid till fullo ansvarig för.

Det är inte kärleksfullt att uppmana människor som längtar efter barn att skaffa en katt. Oavsett vad man själv tycker om homosexualitet så måste man inse att ett sådant uttalande sårar och skadar och förstör.

Och jag tänker lite så här (väl medveten om risken att bli missförstådd). Om det är så att homosexualitet är synd så tycker ju Gud att den åsikten är okej. Men. Gud kan ju aldrig tycka att det är okej att göra och säga vad som helst, att såra andra människor och få dem att må dåligt. Jag tänker mig att Gud kanske skulle säga något i stil med:

– Ja, du hade rätt åsikt i en värld där nästan alla andra hade fel. Och det var ju bra. Men hur hanterade du det? Hur mycket kärlek visade du? Du var kallad att älska din nästa lika mycket som dig själv och de homosexuella var inget undantag. Hur lyckades du med det?

Just det budet, att älska ens nästa som sig själv, är ett av de två största. Sa en typ som hette Jesus en gång.

Idun frågade alltså: Vad har du för åsikt om sex före äktenskap?

Det finns vissa frågor som jag idag undviker att ta väldigt stark ställning för eller emot, åtminstone i forum som det här. Jag jobbar mycket med ungdomar, både via mitt riktiga jobb och via församlingen, och en del av de här ungdomarna värdesätter mina åsikter högt. Med det följer ett visst ansvar som tar sig uttryck i en viss försiktighet och jag ska nu försöka säga något utan att känna att jag trampar mina egna regler på tårna.

Sex teser om sex och/eller äktenskap

1. Det går att vänta med sex tills man gift sig. Många par i min närhet har gjort det valet. Det har betytt att de har varit tillsammans i ett par år eller många år utan att ha haft sex. Nog för att det har varit svårt och nog för att de har velat, men de har velat något annat ännu mer och är levande bevis på att vi faktiskt är större än våra drifter.

2. Det går att gifta sig utan att först ha bott tillsammans. Jag och Fredrik flyttade in till vårt första gemensamma hem direkt efter vårt bröllop. Det fanns människor som var skeptiska till det. Borde vi inte testa bo tillsammans före vi lovar att göra det resten av våra liv? Vi tänkte att om vi verkligen älskar och respekterar varandra samt delar de värderingar vi anser vara viktigast så lär vi nog övervinna praktiska vardagsproblem och småirriterande vanor som den andra envisas med. Hittills har vi aldrig behövt ångra det valet.

3. Jag tror att det kan finnas fördelar med att gå genom livet och ha sex med en enda människa. Vi är sårbara och nakna (ursäkta ordleken) när det kommer till sex och jag tror det är bäst att inte dela det med alla eller ens speciellt många. På samma sätt tror jag att en del av våra hemligheter och själsliga sår ska delas med bara några få. Eller en enda.

4. Jag tror på något så gammaldags som att sex fungerar bäst i kombination med kärlek. Jag tror inte på engångsligg eller sex på första dejten. Och jag tror att man kan förstöra sex genom att missbruka det, därmed inte sagt att det inte går att reparera. Inte heller tror jag på fjortonåringar och sex, trots att en fjortonårig Amanda tyckte att att man visst kan vara redo och mogen. Jag tror att jag inte ens fyllde aderton före jag insåg att det är en riktigt dålig idé. Vet ni hur liten en fjortonåring faktiskt är? Skulle du våga rekommendera sex åt en person som röker för att alla andra gör det och som inte vågar fara på prao till en plats utan bästa kompisen? Jag skulle inte våga. Och att träffa sjuttonåringar som redan är mätta på sex är verkligt sorgligt.

5. Jag tror att det går att ta sin kristna tro på allvar och ändå tycka att sex före äktenskapet känns rimligt. Huruvida det är rätt eller fel att tycka så vet varken jag eller någon annan med säkerhet, men jag känner varmt troende människor som har den åsikten. Jag känner förstås också varmt troende som just på grund av sin tro valt att vänta tills de gift sig.

6. För det sista. Om någon säger sig vara emot sex före äktenskap kommer folk ofta dragande med motargumentet att vi lever faktiskt på 2000-talet. Som om en varsam hantering av sex per automatik gör en människa omodern och förtappad. Det här 2000-talsargumentet lyfts väldigt ofta fram när det handlar om tro överlag och ja, det provocerar mig faktiskt lite. För vet ni vad jag tycker? Att vi ju nog visserligen vet en hel del idag, men att många av de värderingar som styr vårt samhälle är helt åt skogen och att vi absolut inte har någon orsak att klappa oss själva på axeln som om vi nu skulle veta allt och ha alla svar. Så länge 2000-talet lär oss idiotiska saker som att pengar och konsumtion är allt, att sjukligt smal är det enda vettiga kroppsidealet och att sjukdom är svaghet så tycker jag att 2000-talet i sig är ett ruttet argument. Om vi på 3000-talet har ett samhälle utan skitprat och mobbning och människohandel kanske vi kan använda det som argument då, men nu just har vi väldigt lite att skryta med. Det finns ju till och med sådant i vårt samhälle som faktiskt var bättre förr och när det är fallet är det illa. Vi vet så mycket mera och ändå klarar vi inte av livet bättre än så här. Skamligt.

Igen en gång känner jag ett behov av att poängtera att jag nog är medveten om att jag säkert låter konstig. Kommentera och fråga gärna. Hellre än att göra på 2000-talssättet och prata skit om mina åsikter med någon som kommer att klappa dig på axeln.