Om du inte bryr dig ett smack om svenska Idol kan du helt kallt hoppa över det här. Jag har nämligen några reflektioner efter att nu äntligen ha sett gårdagens avsnitt.

1. Gästmedlemmar i juryn tillför ytterst lite. Jag vill bara gömma mig i soffkuddarna när de uttalar sig.

2. Att deltagarna blir tvungna att dedikera försnack och låt till sina fans (som känt till deras existens ett par månader) är lika besvärande varje år. Låt dem slippa! Att inte utsättas för sådant borde vara en mänsklig grundrättighet.

3. Om Erik hade åkt ut hade jag blivit lite arg. Jag kan för första gången se en klar fördel med det nya systemet där de två med minst röster duellerar på slutet; det minimerar risken att en stjärna åker ut bara för att folket tror att han (ja, det är ju ofta en han i just det här fallet) sitter säkert.

4. Jag är svag för Tove. Förnuftsmässigt vet jag att hennes sångröst inte är den vassaste taggen på igelkotten men hon golvar mig varje gång hon uppträder.

Just nu, just den här lördagen och just den här stunden är jag speciellt lycklig av två olika orsaker. För det första är jag så lycklig över Göran Skyttes bok På väg. Det enda sorgliga med den boken är att den kommer att ta slut. För det andra är jag så lycklig över att jag snart ska få titta på gårdagens Idol med min älskling. Hela denna dag har jag undvikit diverse bloggar och internetsidor i ett desperat försök att fly undan kunskap om hur det gick i går. Min kamp kommer att belönas om en liten stund och krönas med fransk potatis, köttbullar och sötsaker.

Just nu, just den här lördagen och just den här stunden är jag speciellt lycklig av två olika orsaker. För det första är jag så lycklig över Göran Skyttes bok På väg. Det enda sorgliga med den boken är att den kommer att ta slut. För det andra är jag så lycklig över att jag snart ska få titta på gårdagens Idol med min älskling. Hela denna dag har jag undvikit diverse bloggar och internetsidor i ett desperat försök att fly undan kunskap om hur det gick i går. Min kamp kommer att belönas om en liten stund och krönas med fransk potatis, köttbullar och sötsaker.

Vi kommer med glädje!

Så stod det i ett textmeddelande jag fick nyss. Eftersom jag är mellan telefoner har jag nästan inga nummer sparade och också det här numret var okänt. Och jag kunde inte för mitt liv komma på vem som hade skickat meddelandet. Mig veterligen hade jag inte bjudit någon på någon tillställning.

Sedan kom jag på det, med hjälp av nummerupplysning på internet. Och jag blev glad. Riktigt glad. Nästa helg blir det ännu festligare än vi vågade hoppas på!

Vi kommer med glädje!

Så stod det i ett textmeddelande jag fick nyss. Eftersom jag är mellan telefoner har jag nästan inga nummer sparade och också det här numret var okänt. Och jag kunde inte för mitt liv komma på vem som hade skickat meddelandet. Mig veterligen hade jag inte bjudit någon på någon tillställning.

Sedan kom jag på det, med hjälp av nummerupplysning på internet. Och jag blev glad. Riktigt glad. Nästa helg blir det ännu festligare än vi vågade hoppas på!

Jag hänger som bäst med ett syskon på skype. I början av vårt samtal såg hon ner på mig för att jag spelade bejeweled 2 medan vi pratade. Nu får jag knappt kontakt med henne längre. Hon är så inne i spelet. Jag tror hennes liv har fått ett nytt innehåll.

Jag hänger som bäst med ett syskon på skype. I början av vårt samtal såg hon ner på mig för att jag spelade bejeweled 2 medan vi pratade. Nu får jag knappt kontakt med henne längre. Hon är så inne i spelet. Jag tror hennes liv har fått ett nytt innehåll.

Se hur ömt jag vårdat den röda ros jag i går fick i kärlekspresent av min älskling. Detta om något måste vara ett bevis på att jag är en tacksam fru. Inte tacksam i bemärkelsen att jag är glad åt det jag får utan tacksam i den bemärkelsen att man bevisligen inte behöver göra sig besväret att köpa något alls åt mig.

Känsliga läsare kan må bra av att veta att min man köpte rosen mera för blomaffärsinnehavarens skull än för min.

Jag och Ingrid har gått emot vår natur och lekt friluftsfolk på förmiddagen. Eftersom vi fick dela det livet med en vän till Ingrid och denne väns charmiga mor förlöpte det hela väl. Iaktta att jag och Ingrid har likadana huvudbonader. Vi skäms inte ens trots att det är lite på gränsen.

Ingrid har övat på nästan alla miner hon kan.

Något av det skönaste med att inte vara hemmamamma på heltid är att man genom jobbet och mötet med människor får en anledning att klä på sig varje dag. Jag var tyvärr en sådan som bodde i min pyjamas under tiden hemma med bebis. Nu bor jag i leggings och tunikor. Det är lika bekvämt, men lite mera människotillvänt på något sätt.