Sömn och brist på sådan har varit något av ett nationaltema på min blogg. För att hålla liv i det (och för att det är fantastiskt) kan jag meddela att Inkku sovit felfritt tre hela nätter. Att vakna och nästan stå ut med tanken på att stiga upp är förunderligt men på alla vis förträffligt.

I kväll har jag gett min värdefulla tid åt en riktigt dålig film. Vilket rejält bottennapp.

Jag förstår inte varför snömängden hindrar en del tåg från sin normala framfart när andra tåg går som klockan. Speciellt inte när det handlar om tåg som rör sig på samma stationer. Med det sagt ska jag på obestämd men långvarig framtid inte orda mera om vare sig tåg eller väder.

Jag förstår inte varför snömängden hindrar en del tåg från sin normala framfart när andra tåg går som klockan. Speciellt inte när det handlar om tåg som rör sig på samma stationer. Med det sagt ska jag på obestämd men långvarig framtid inte orda mera om vare sig tåg eller väder.

Det här med att jag inte liknar någon kändis har tagit ganska hårt på mig, men i dagens samhälle behöver man ju aldrig gå rådlös. Jag vände mig till MyHeritage.com och fick genast svar på mina frågor. Och jag drog Ingrid med mig i fallet.

Enligt denna hemsida är Ingrid till drygt 70 % lik Susan Sontag.
Enligt denna hemsida är jag själv till exakt 80 % lik Kian Egan.

Först nu tar jag det här hårt på allvar. I går levde jag med illusioner om supermodeller och Hollywoodstjärnor och så bli det en… man.

Det jobbiga är ju att jag faktiskt själv ser likheten. Och att jag ju hade valt ut en bild där jag kommer till min mest fördelaktiga rätt.

Livet är hårt.

h, Kian.

Det här med att jag inte liknar någon kändis har tagit ganska hårt på mig, men i dagens samhälle behöver man ju aldrig gå rådlös. Jag vände mig till MyHeritage.com och fick genast svar på mina frågor. Och jag drog Ingrid med mig i fallet.

Enligt denna hemsida är Ingrid till drygt 70 % lik Susan Sontag.
Enligt denna hemsida är jag själv till exakt 80 % lik Kian Egan.

Först nu tar jag det här hårt på allvar. I går levde jag med illusioner om supermodeller och Hollywoodstjärnor och så bli det en… man.

Det jobbiga är ju att jag faktiskt själv ser likheten. Och att jag ju hade valt ut en bild där jag kommer till min mest fördelaktiga rätt.

Livet är hårt.

h, Kian.

Så här glada är mamman och barnet efter att den sistnämnda i natt sov 11 timmar och 45 minuter i sitt eget rum. Det här kunde jag vänja mig vid. Det här kunde jag acceptera som en del av min vardag, min tillvaro, mitt liv.

Jag misstänker att mitt senaste inlägg bara var ett svepskäl för att få visa hur söt jag är i flätor och för att få berätta om min digra (nästan imponerande) amatörteaterkarriär. Det gick väl sådär.

Jag misstänker att mitt senaste inlägg bara var ett svepskäl för att få visa hur söt jag är i flätor och för att få berätta om min digra (nästan imponerande) amatörteaterkarriär. Det gick väl sådär.

Jag har kommit på en positiv sak med det här intensiva vintervädret: att vi alla förenas i det. Vi skuffar varandras bilar ur drivor och vi stiger åt sidan när någon stressad går bakom oss eftersom det bara ryms en människa i bredd på trottoaren.

Efter nio år som sommarteaterskådespelare vet jag att folk förenas av dåligt väder När regnet piskar publiken på knäna och grannen framför prasslar med sin regnrock – då råder gemenskap på ett helt annat sätt än när solen skiner och bara myggor stör.

Bilder från min (hittills) sista sommar på sommarteatern i Pedersöre. Jag avgick med flaggan i topp, men visst kan jag längta tillbaka.

Foto: Carina Viklund-Östman