Jag hade tänkt småsåga en bok i dag. Det var jag säker på ännu i natt när jag närmade mig slutet. Jag hade tänkt säga att den var lite för självklar och förutsägbar, samtidigt som jag inte riktigt kunde känna igen mig själv och ta till mig. Jag hade tänkt säga något om hur otroligt irriterad jag kan bli på böcker som säger saker om mig själv som känns både destruktiva och osanna.

Och allt det där är fortfarande sant. Men boken slutade med en rörande berättelse som slipar mina vassa hörn.

Författaren berättar om sina besök hos sin 90-åriga mamma, om hur han numera är den som tar hand om henne. Och han ser tillbaka.

”She was not a perfect mother. But she loved, and did her best. Those two qualities elevate ordinary mothers to superhuman status, which is why children scrawl the same words on mothers' day cards the world over. I am no exception to this rule and before I leave her I always go through the same routine: 'You're the best mother in the world – did you know that?' And a smile comes to her lips, and she says, 'Who says so?' And I reply… 'Oh, everybody knows it.'

Så ska man tala till virriga 90-åriga mödrar som älskat och gjort sitt bästa.

Allt är förlåtet.

Jag hade tänkt småsåga en bok i dag. Det var jag säker på ännu i natt när jag närmade mig slutet. Jag hade tänkt säga att den var lite för självklar och förutsägbar, samtidigt som jag inte riktigt kunde känna igen mig själv och ta till mig. Jag hade tänkt säga något om hur otroligt irriterad jag kan bli på böcker som säger saker om mig själv som känns både destruktiva och osanna.

Och allt det där är fortfarande sant. Men boken slutade med en rörande berättelse som slipar mina vassa hörn.

Författaren berättar om sina besök hos sin 90-åriga mamma, om hur han numera är den som tar hand om henne. Och han ser tillbaka.

”She was not a perfect mother. But she loved, and did her best. Those two qualities elevate ordinary mothers to superhuman status, which is why children scrawl the same words on mothers' day cards the world over. I am no exception to this rule and before I leave her I always go through the same routine: 'You're the best mother in the world – did you know that?' And a smile comes to her lips, and she says, 'Who says so?' And I reply… 'Oh, everybody knows it.'

Så ska man tala till virriga 90-åriga mödrar som älskat och gjort sitt bästa.

Allt är förlåtet.

Min goda vän i torsdags:
– Alltså skämtar du på bloggen om ditt springande? Springer du faktiskt bara lite på två kilometer?
– Jo.

Min goda mor i fredags:
– Springer du faktiskt nästan tre kilometer? Det är ju jättelångt!
– Jo!

(Här hade jag tänkt skriva att jag i dag slog nytt rekord och sprang över tre kilometer. Men det blev inte så. Jag skyller på snömängden.)

Det kan hända att det bästa med årets idol-final var det som hände när den väl var över. Vi hade en efterfest då vi spelade upp favoriter från den gångna säsongen. Det blev mycket Geir och en hel del dans i lilla soffan.

 

 

Jag står för att jag gör sådant. Dansar i soffan. Men jag röjer inte mina meddansares identiteter.

 

 

Säkert går det att känna igen dem om man råkar känna dem. Men då är man säkert också medveten om deras dansanta läggning.

 

 

Sedan tog vi det till nästa nivå och plötsligt lekte vi lågstadiedisco på 90-talet. Jag körde min favoritfrisyr från den ljuva tiden.

 

 

Blicken ska vara förlägen, ivrig, återhållen, förvirrad och obekväm på samma gång. Jag lyckas ganska bra.

 

Min frisyr fick orimligt god feedback och jag funderar starkt på att köra den någon gång i verkligheten också.

 

Det är typ nu ni ska avråda mig.

Det kan hända att det bästa med årets idol-final var det som hände när den väl var över. Vi hade en efterfest då vi spelade upp favoriter från den gångna säsongen. Det blev mycket Geir och en hel del dans i lilla soffan.

 

 

Jag står för att jag gör sådant. Dansar i soffan. Men jag röjer inte mina meddansares identiteter.

 

 

Säkert går det att känna igen dem om man råkar känna dem. Men då är man säkert också medveten om deras dansanta läggning.

 

 

Sedan tog vi det till nästa nivå och plötsligt lekte vi lågstadiedisco på 90-talet. Jag körde min favoritfrisyr från den ljuva tiden.

 

 

Blicken ska vara förlägen, ivrig, återhållen, förvirrad och obekväm på samma gång. Jag lyckas ganska bra.

 

Min frisyr fick orimligt god feedback och jag funderar starkt på att köra den någon gång i verkligheten också.

 

Det är typ nu ni ska avråda mig.

I nuläget har jag ingen aning om vem jag håller på i Idol. I början av kvällen höll jag hårt på Minnah eftersom hon kändes som en under-dog. Men nu håller åtminstone sex av våra sju gäster (känga till Fernströms, hur många var ni?) hårt på Minnah och jag har ändrat mig lite. Jag håller alltid på den som ligger under. Förutom förra året. Och året före det.

I nuläget har jag ingen aning om vem jag håller på i Idol. I början av kvällen höll jag hårt på Minnah eftersom hon kändes som en under-dog. Men nu håller åtminstone sex av våra sju gäster (känga till Fernströms, hur många var ni?) hårt på Minnah och jag har ändrat mig lite. Jag håller alltid på den som ligger under. Förutom förra året. Och året före det.

Åh, vad jag hade hoppats att Ingrid skulle kunna mera före hon började kräva att få göra allt själv! Här händer det missöden mest jämt. Eller så är det jag som är trött. Men knappast nu bara.

Åh, vad jag hade hoppats att Ingrid skulle kunna mera före hon började kräva att få göra allt själv! Här händer det missöden mest jämt. Eller så är det jag som är trött. Men knappast nu bara.

Jag måste ha kopierat blogglistan från ett ställe med fel uppgifter. Hur kan den här frågan komma två gånger? Och hur kan jag ha sådan oflyt med de dagar den kommer? Först var det hemmadagen på självständighet och nu är det hemmadagen med en halvkrasslig Inks (som med facit i hand skulle ha klarat sin dagisdag utmärkt).