– grötlunchade jag med min älskade nästäldsta nästyngsta syster
– fick jag återse två svägerskor och Fredriks åtta syskonbarn
– sprang jag tjugoen minuter framför teven (till och med jag har köldgränser)
– led jag med min äldsta lillasyster och hennes yngsta
– tänkte jag mycket
Och nu har hela vår familj bäddat ner sig framför teven för att ha uppesittarkväll med Bee movie.
Ganska så underbart.
Jag är tydligen också en sådan som springer tre kilometer i minus tjugofyra komma tre grader.
Jag fick otroligt estetiskt tilltalande julklappar i dag. Av den kvinna som fick mina sinitarrapaket.
Ingen har sagt att det ska vara rättvist.
Grattis, systrar! Det här har jag planerat för mellandagarna. Vem är med?
I någon timme har jag tyckt om mig själv igen. Och nu, gott folk, är det juligt lov. Man kunde säga att jag är tillbaka.
I någon timme har jag tyckt om mig själv igen. Och nu, gott folk, är det juligt lov. Man kunde säga att jag är tillbaka.
Och så har jag packat in mina första julklappar. Med sinitarra. Det var det bästa i packningsväg vi hade.
Fantastiskt.
Nu ska jag tröstäta chips och dip. Mot bättre vetande.
Jag tycker inte speciellt mycket om mig själv just nu. Ska sätta mig ner och göra en lista över tänkbara orsaker.
Påståendet i mening ett är antagligen orsaken till min bloggvila.
Varför, varför, varför blir det bråttom nu? Det är ju inte så att julen kommer oväntat eller så att man inte riktigt kommer ihåg exakt när den kommer. Så alltså. Varför?
Och samtidigt frågar jag mig om man alls vet vad julstress är före man blir riktigt vuxen (alltså lagar julmat).
Varför, varför, varför blir det bråttom nu? Det är ju inte så att julen kommer oväntat eller så att man inte riktigt kommer ihåg exakt när den kommer. Så alltså. Varför?
Och samtidigt frågar jag mig om man alls vet vad julstress är före man blir riktigt vuxen (alltså lagar julmat).
