Hemma igen. Den här veckan kändes en halv vecka som en hel hel. Några få dagar innehöll så väldigt mycket. Jag är trött på gränsen till tom. Men jag är mest glad och tacksam.

Jag har skrattat och jag har gråtit. Jag har skrattat tills jag gråtit. Jag har sett tillbaka och jag har sett framåt. Jag har talat och lyssnat. Jag har kört hårt och varit helt stilla.

Denna dagen ett liv, sa farbror Melker. Denna halva veckan nio liv, säger jag.

Imorgon ska vi vila. Och det är inte bara jag som behöver det. För om en i familjen lever nio liv på en halv vecka påverkar det alla andra också. Imorgon ska vi vila.