Den här dagen tar jag till mitt hjärta och begrundar. Det var en sådan dag. En sådan där bästa dag.

Jag hoppas jag minns alla fina, varma ord från idag de där gångerna när jag känner mig vissen och dålig. Jag hoppas att det fick bli en dag av inspiration och givande människomöten.

Vi hade slutseminarium idag, jag och min kära kollega Henrika. Nu är vi inte finlandssvenska läsambassadörer länge till. Det känns lite vemodigt och sorgligt och saknigt (ja, jag vet att det inte är ett ord), men det känns också rätt och stort och fint. Vilken resa vi fått göra och vad glad jag är att jag fått göra den med just henne.

Tacksam och trött somnar jag ikväll.

Bild: kollegan Annette Kronholm