I terapisoffan

När Hilde sätter sig i terapisoffan som stor kan det hända att hon behöver få tala om hur begreppet familj liksom luckrades upp varje gång det blev sommar. Efter bara några dagar under samma tak som min syster och hennes familj är det nu rätt mycket som Hilde inte längre vet.

– Ingrid är min kusin, sa hon endera dagen.

– Pappa Tobias, kallade hon min svåger dagen därpå.

Just Hildes relation till min svåger är festlig och kantad av frågetecken.

– Tobias, får jag lägga den här i roskisen? frågade hon i dag och hänvisade till sin glasspinne. (Vem tror hon att han är, liksom?)

Och i dag när hon behövde våtservetter ropade hon:

– Tobias, har vi våtservetter? (Igen; vem tror hon att han är? Hur skulle han kunna veta det?)

Men… När hon sitter där i terapisoffan tror jag att hon mest kommer att vara tacksam. För att det funnits många vuxna – och barn – som varit viktiga och trygga. Ett lite uppluckrat familjebegrepp kan ju också vara ett tecken på en mycket större familj. Och det är en gåva. Alla gånger är det en gåva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s