I terapisoffan

När Hilde sätter sig i terapisoffan som stor kan det hända att hon behöver få tala om hur begreppet familj liksom luckrades upp varje gång det blev sommar. Efter bara några dagar under samma tak som min syster och hennes familj är det nu rätt mycket som Hilde inte längre vet.

– Ingrid är min kusin, sa hon endera dagen.

– Pappa Tobias, kallade hon min svåger dagen därpå.

Just Hildes relation till min svåger är festlig och kantad av frågetecken.

– Tobias, får jag lägga den här i roskisen? frågade hon i dag och hänvisade till sin glasspinne. (Vem tror hon att han är, liksom?)

Och i dag när hon behövde våtservetter ropade hon:

– Tobias, har vi våtservetter? (Igen; vem tror hon att han är? Hur skulle han kunna veta det?)

Men… När hon sitter där i terapisoffan tror jag att hon mest kommer att vara tacksam. För att det funnits många vuxna – och barn – som varit viktiga och trygga. Ett lite uppluckrat familjebegrepp kan ju också vara ett tecken på en mycket större familj. Och det är en gåva. Alla gånger är det en gåva.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s