Platsa på ett tidningsomslag

Han kommer springande längs perrongen. I rufsigt hår, beigefärgade shorts och en mörkblå tröja. Hela han ler. Fast han är ganska långt borta ser jag hur hela han ler.

Och jag ser orsaken till hans leende. Den har gula jeans, en klarblå tröja och en stor väska.

När de möts kramas de länge, länge och han kysser hennes mun, hennes kinder, hennes panna och sedan kramas de igen. Länge, länge. Innan de går vidare längs perrongen. Tillsammans.

De ser båda så vanliga ut, tänker jag. Ingen av dem skulle platsa på ett tidningsomslag. Men de ser båda så ovanligt lyckliga ut, och hellre lycklig utanför omslagen än olycklig på. Dessutom skulle de uppenbarligen pryda varandras tidningsomslag om sådana fanns och faktum är att det räcker mer än väl att den där ena enda skulle välja att ha en där.

Han skulle vara på mitt. Alla nummer, alla dagar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s