Mitt hårt åtgångna modershjärta

– Jag vill komma och mysa med dig, sa hon lite sorgset i dag när vi talades vid på FaceTime.

Det högg till i mitt hårt åtgångna modershjärta. Vi har snart 31 majnätter bakom oss och bara en handfull av de nätterna har jag somnat under samma tak som min tvååring. Jag är ju verkligen inte den som tackar nej till lite tid utan barnen ibland, men det finns gränser som jag misstänker att börjar vara passerade nu. Jag saknar verkligen min lilla Hild så att det värker i mig. Och ännu mer värker det i mig att märka att hon saknar mig också.

Samtidigt som alternativet – att ingen av oss skulle sakna den andra – skulle värka mest av allt.

Det fanns ingen perfekt lösning för maj 2019. Med två vuxna med varsitt jobb 450 km från varandra fanns det ingen perfekt lösning. Jag tror helt och fullt att vi kom till den absolut bästa tänkbara, men perfekt var den inte. Alla nyckelspelare har fått stretcha lite. Ibland mycket.

Konstigt och nåderikt nog är det ju ofta först när man ser slutet som man kan tillåta sig att också se det svåra. Så därför saknar jag henne mera nu när det är några få dagar kvar än jag gjorde då när det var många, många dagar kvar.

I morgon är det första juni. I morgon är maj 2019 slut.

Vi som saknar varandra. Här i maj 2018. Fotade av Maria Hedengren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s