Rikast

Oftast räcker orden till, men ibland tar de liksom slut. Då borde man väl vara tyst och inte ens försöka, men ibland struntar man i alla borden och försöker ändå. För att man vill skriva ner för att sedan minnas för alltid.

Nu är ibland.

I kväll har ett hus fullt av våra vänner här i Helsingfors sagt hejdå. Vi har fått ha en så fin kväll med storfamiljen här, med det gäng som blev vårt. När vi kom hit för tio år sedan kände vi nästan ingen av dem, nu hör de ihop med oss. Våra barns gudföräldrar. Vår församlingsfamilj. Vår Iitu. Våra gamla konfirmander. Att ni har funnits och finns i vårt liv är så stort.

När de flesta sedan hade gått hem och barnen hade lagt sig satt vi runt köksbordet med några av de allra närmaste och de bad för oss och allt det nya som väntar. Den stunden flyttade rakt in i mitt hjärta för att aldrig någonsin flytta ut igen.

Nu får jag somna under samma tak som hela min egen flock, fyra av våra bästa vänner och våra gemensamma sex barn.

Om jag känner mig rik? Rikast. Och tacksammast.

3 reaktioner på ”Rikast

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s