Vår sista vårfest

– Hr du tänkt på att det här är er sista vårfest här? frågade den vänligt sinnade föräldern när vi ikväll pratades vid på lågstadiets fest. Arvids första vårfest i den här skolan, samtidigt hans sista.

Eftersom föräldern var genuint vänligt sinnad och knappast visste bättre nickade jag bara leende och byggde god social stämning med mitt svar.

– Ja, så är det, sa jag milt.

Egentligen svarade mitt inre typ så här:

– OM JAG HAR TÄNKT PÅ ATT DET ÄR VÅR SISTA VÅRFEST HÄR??? Igår år jag skolans makaronilåda till lunch, uppvärmd från förra veckan och varje tugga campade jag diemet ur genom att för mig själv konstatera att det här är sista gången jag äter makaronilåda i den här skolan. Så jo, jag har tänkt på att det här är vår sista vårfest här. Jag började tänka på det redan flera månader innan jag visste när den skulle vara.

Det var en fin vårfest. Föstås. Arvid, som ju var rätt darrig på julfesten, var i dag en filbunke med berlinermunk i magen. Han var med rätta så stolt. Tänk vad långt han kommit. Ingrid var Ingrid. Med bärande stämma och med den ständiga beredskapen att småregissera en klasskompis på scen. De barngrupper som våra barn har fått växa och vara i har varit de tryggaste tänkbara. Det skulle vara väldigt lätt att sörja dem väldigt mycket, men det är på något märkligt nådefullt sätt ännu lättare att vara väldigt tacksam.

Vi laddade upp med trip (som inte är trip) och berlinermunk inför festen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s