Ännu en vän har blivit utmattad, gått in i väggen, tagit slut. Levt ett liv som hen inte egentligen orkar med. Vi kan förrresten byta ut hen här. I min värld är det nästan alltid hon.
Jag får ofta frågan om hur jag orkar och hinner med allt. Senast i går fick jag den frågan. Ett par gånger. Och jag blir alltid lite orolig och lite obekväm. Är jag en sådan som verkar hinna och orka med allt?
Jag vill inte vara den.
För jag är inte den.
Det finns en massa saker jag inte hinner och orkar med. Mycket av det känns ärligt talat ganska oviktigt, men varje dag sviker jag också något av de ideal som faktiskt är viktiga för mig. Jag brister där jag borde och måste. Varje dag.
Det är väl just det som hittills har varit min räddning; att jag misslyckas och kommer till korta varje dag. Det är kanske de som alltid fixar allt som plötsligt en dag inte fixar något alls.
Just nu borde jag absolut hänga tvätt, plocka upp leksaker, bädda undan efter nattens nattgäster och svara på några mejl. Och framför allt; jag borde ge de stora barnen någon slags kvalitetsupplevelse. Jag borde absolut passa på nu när Hilde sover. Men i stället tänker jag krypa långt ner under täcket och i värsta fall läsa 45 minuter, i bästa fall läsa och sova 45 minuter.
Det blir min räddning i dag. Inte diskbänkens, men min. Och det är viktigare.
Vad blir din?
Bild: Matilda Audas Björkholm
Nästan för lycklig 
Att jag fick träffa er igår. Se er ömhet, eteriska styrka, skörhet, skönhet, närvaro. Jag blev närd av att se hur ni tar hand om livet och varandra. Och Arvid. Jag smalt. Totalt. Han har dock en alldeles fullständigt suverän stora syster som väldigt eftertänksamt och iakttagande valde ut lite vindruvor medan hon granskade gästerna. 😀
Allt var så fint. Och boken är alldeles ljuvlig. Läser sparsamt som vanligt.
Helt rätt tänkt där, Amanda! Medan jag jobbade och barnen bodde hemma så var jag glad bara vi fick det att flyta på. Som lärare var det mycket förberedande om kvällarna också. Till helgen redde jag upp huset, tvättade och fixade det som behövdes.
Men återhämtningen var viktig för mig på vardagar. En liten tupplur, kaffe på det och sedan ut med hunden för frisk luft. Bastubad är också mycket avstressande.
Låter sunt! Just så vill jag också leva!
Så vacker bild. Så vacker text. Tack ❤️
Tack för dina ord! ❤
Jag säger samma sak, jag vill inte vara den. Men är rädd att jag är det ändå, trots att jag själv har varit för nära väggen och förhoppningsvis har lärt mig vilka gränser jag måste sätta och vilka stunder jag måste vila. (Och de flesta i min närhet som är utmattade just nu och det senaste året är män. De finns också men är kanske lite mer sällsynta. Och oftast är de pastorer med allt för många uppgifter och människor på sina axlar. Som inte hinner vila. Tyvärr.)
Hoppas du respekterar dig själv och dina gränser! Att du tar ditt behov av vila på största tänkbara allvar.