Varje dag längtar jag tillbaka till mitt jobb. Det där jobbet som är det bästa för mig. Det där jobbet som ger så mycket och tar så lagom. 

Och varje dag är jag samtidigt så otroligt tacksam över att jag får vara hemma med Hilde nu. Den där lilla som ger så mycket och tar så lagom. 

Vi fick ju inte en flygande start, jag och min Hild. Det var mycket ledsenhet då i början och när ledsenheten småningom försvann tog oron över i stället. Och sedan började jag jobba. 

Nu är ledsenheten ett minne blott. Oron är inte borta men betydligt mindre och betydligt mindre akut. Vi har det så gott tillsammans, hon och jag. Samtidigt som jag längtar till jobbet längtar jag ingenstans. 

Vi fick en flygande fortsättning.