Jag och Fredrik ligger under täcket och myser för att… Förklaring överflödig. När tillfälle ges myser man. Punkt. Och ibland myser man när tillfälle inte direkt ges, när tillfälle stjäls från diskbänken, tamburbyrån eller tvätten.
Plötsligt ska han in mellan oss. Mitt i myset.
– Så att ni inte ska börja bråka med varandra, förklarar han medan han borrar in sitt huvud mellan våra. 
Vi pratar lite om bråk – så otroligt skönt att för en gångs skull få ta det på en mer allmän och teoretisk nivå – och jag frågar Arvid vad han upplever att jag och Fredrik bråkar om. 
– Nå, om du vill vara med mig och pappa också vill vara med mig så bråkar ni om vem som ska få vara med mig. 
Det är så mycket på gång i hans själ att jag ibland tänker att det nog måste vara svårt att vara han. Men där under täcket blir jag viss om att han nog har det ganska bra. Han känner sig så älskad. 
Han är så älskad. 

Vi och den vi bråkar mest om.