Hon gav mig vingar 

Klassens författare. Så stod det på mitt betyg på ettan. Jag stavade hellre än bra, jag tyckte att mellanrum mellan ord var överskattade och jag skrev berättelser som tog slut först tretton sidor efter att de borde ha slutat. Men jag fick kallas Klassens författare. 

Jag har många gånger tänkt att det nog var avgörande för mig. Att jag började se mig själv som en skrivande människa redan långt innan jag hade färdigheterna och verktygen. Någon trodde på mig och lät mig dessutom veta det. Kan vi göra något finare och viktigare för varandra än just det? 

Nästan ingen av oss bygger vår självkänsla själv. Vi får våra egna konturer i mötet med andras och vi ser vilka vi är genom hur andras ögon ser på oss. Och i min allra första lärares ögon fick jag vara författare. 

Hon gav mig vingar. Må jag någon gång kunna göra detsamma för någon annan. Må du.


Och för en tid sedan gav hon mig den här bilden. Hon hade gjort ett fynd från augusti 1991. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s