Att få åka mot rött ljus

Jag skulle kunna skriva om att jag numera vet hur trafikmärken ser ut i skenet av ambulansens blåljus.  Jag skulle kunna skriva om hur det känns att få åka mot rött ljus för att bilen du sitter i är den som har sirenerna på. Jag skulle kunna skriva om hjälplöshet och rädsla. Om strumpfötter i snö och om dropp och syrgas. 

Men all – verkligen all – fara är över. Och alla mår precis – verkligen precis – som de ska. Ibland är några få timmar evighetslånga och ibland kommer man ändå över de timmarna evighetssnabbt. Så jag skriver inte om det. 

Jag skriver i stället om att vi snart ska återvända hem till vardagen, lite senare än planerat på grund av matförgiftningen som inte knew when to stop. Och att det där åteevändadet till den där vardagen känns lika sorgligt som alltid när vi ska åka härifrån. 

Vi har det så bra tillsammans. Till och med när vi har det som sämst – sämst både som i gnälliga barn och nödsamtal – så har vi det lite bättre om vi är tillsammans. 

Sportlovsglimtar i bilder av syster Matilda Audas Björkholm.


Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s