Att få åka mot rött ljus

Jag skulle kunna skriva om att jag numera vet hur trafikmärken ser ut i skenet av ambulansens blåljus.  Jag skulle kunna skriva om hur det känns att få åka mot rött ljus för att bilen du sitter i är den som har sirenerna på. Jag skulle kunna skriva om hjälplöshet och rädsla. Om strumpfötter i snö och om dropp och syrgas. 

Men all – verkligen all – fara är över. Och alla mår precis – verkligen precis – som de ska. Ibland är några få timmar evighetslånga och ibland kommer man ändå över de timmarna evighetssnabbt. Så jag skriver inte om det. 

Jag skriver i stället om att vi snart ska återvända hem till vardagen, lite senare än planerat på grund av matförgiftningen som inte knew when to stop. Och att det där åteevändadet till den där vardagen känns lika sorgligt som alltid när vi ska åka härifrån. 

Vi har det så bra tillsammans. Till och med när vi har det som sämst – sämst både som i gnälliga barn och nödsamtal – så har vi det lite bättre om vi är tillsammans. 

Sportlovsglimtar i bilder av syster Matilda Audas Björkholm.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s