Kommer jag att förlora honom

På ett rationellt plan insåg jag att det inte var livshotande. Men det är jättesvårt att vara rationell när ens älskade rullas ut på bår. Och det blir ännu svårare att vara rationell när ambulansen just ska åka iväg och akutvårdaren bak i bilen säger:

– Simon, du får nog komma tillbaka här och hjälpa mig lite

och akutvårdaren som heter Simon och som borde köra ambulansen i stället måste hjälpa din älskade att hållas vid medvetande. 

Rationaliteten är en människa fjärran i den stunden. 

Jag bad och bad och bad. Och kände en enorm tacksamhet över att kunna be och dessutom våga tro att någon som har något att säga till om faktiskt lyssnar. 

En märklig frid sänkte sig över mig. En frid som varken blåljus eller inkallad extrapersonal bak i bilen rådde på. Men mitt i friden fanns också en smärtsam insikt; inte i dag, men någon svart dag kommer jag att förlora honom. Eller han mig. Vi som behöver varandra så mycket. Ingen av oss är längre hel utan den andra. Om han är borta ett veckoslut är jag stympad. Om han är borta en vecka är jag halv. Om han är borta är ett liv… kan jag inte ens föreställa mig vad jag är.

Jag hoppas ju att den svarta dagen kommer sent. Men samtidigt som jag hoppas på det så kommer ju behovet av den andra att vara ännu större efter ett långt liv tillsammans än redan nu efter ett kort. Vet vi ens längre var gränserna går om vi får ett så långt och rikt liv tillsammans som jag hoppas på? 

Jag behöver honom mera och mera. Må jag få ha honom länge och länge.

Det blev ingen svart dag, bara en onödigt dramatisk. Jag tycker inte om dramatiska dagar, men de ger eller påminner om perspektiv. Och i ljuset av den där dagen känns den här stunden glittrande vit. Vi är hemma igen. Sitter i vår egen soffa. Vi två. Han har på sig församlingens ungdomsgrupps huppari, med mitt namn på bröstet. Jag min S inte ens när han använde sin egen senast. Han äter chips. Ser Liverpool spela match. Blir frustrerad när Arvid försöker kolla om de vanliga reglerna för läggdags kan omkullkastas efter en vecka på semester. 

Allt är så vanligt. Men det känns så ovanligt värdefullt.


Bild: Kavilo photography 

Advertisements

2 thoughts on “Kommer jag att förlora honom

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s