Som jag egentligen alltid vill leva

I väntan på att bli den människa jag egentligen vill vara startar jag regelbundet olika projekt som knuffar mig i rätt riktning. I dag börjar fastan, projektens högsäsong. 

Jag är en vän av fastan. Det är en tid under året då jag försöker leva lite mera medvetet, lite mera så som jag egentligen alltid vill leva. 

Så här ser min fasta ut år 2017:

1. Inget slösurfande efter klockan 21. 

En klassiker. Fredrik är också med på den. Vi har kört den förr och vi förundras alltid av hur skönt det är och hur gott det gör. Och hur mycket mera tid man får. Tillhör du den där människoskaran som konstant längtar efter ett par timmar till i dygnet? Undvik slösurfande efter nio så kommer du att få dem.

Den här fasteformen kräver åtminstone hos oss två små tilläggsregler. Den första är att man får säga åt den andra att lägga undan telefonen eller datorn om den fuskar. Och den andra regeln är att den tillsagda inte får bli sur då utan bara tacka den andra för att hen påminner om hur en egentligen vill leva. 

2. Inget köpande av saker. 

Mat, ja. Lunch på stan, ja. Kaffe på café, ja. Men inga saker ska flytta in hos oss under fastetiden. Vi har i nuläget bara ett underlakan som passar vår säng efter att Arvid klippte ett enormt hål i det andra, men vi får fixa det. Samme Arvid borde desperat få några tröjor till (märkte vi i dag då han klämde sig in i en Liverpool-tröja i storlek 68), men vi får vara bättre på att tvätta de tröjor han redan har. Jag vill verkligen ha en fitnessboll, men jag får försöka hitta alternativ fram till påsk. Det är så väldigt lite vi egentligen behöver. Det blir spänande att se hur lite det faktiskt är.

3. Inget ätande av slentriankött. 

Jag äter rätt lite kött redan nu, jag väljer oftast bort det när jag själv väljer vad jag äter. Men ibland tar lathet och bekvämlighet och trötthet och fantasibrist över och jag slentrianplockar i mig maletkött. Inte under fastetiden. Då äter jag kött bara när jag äter hos andra. Punkt.

Utöver det försöker jag förstås välja det som jag försöker välja alla andra dagar; promenader, Gudtid, skönlitteratur, stickning och blogg. För att jag mår bra av det. Alla dagar. 

40 dagar. Tillräckligt kort tid för att man ska stå ut med nästan vad som helst. Tillräckligt lång tid för att testa en ny vana och kanske göra den till ens egen.


Bild: Matilda Audas Björkholm (jag kommer aldrig över att hon har stickat den där koftan)

Advertisements

4 thoughts on “Som jag egentligen alltid vill leva

  1. Jag brukar också försöka fundera på vad jag vill lämna bort under fastan. I år kommer jag inte på någonting vettigt. Jo, för mig själv skulle det kännas vettigt att stänga av telefonen i 40 dagar så att ingen kan ringa mig. Men, det känns för själviskt…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s