Ingen som är kär i mig

– Är du kär i någon? frågar sexåringen av kusinen som är två år äldre. 

– Nej, svarar kusinen snabbt. (För snabbt?)

– Då måste du gifta dig med dig själv, slår sexåringen fast. 

– Nej. Jag kan ju bli kär när jag blir större, säger kusinen. 

Och med lite sorgsen röst säger den yngre:

– Det finns ingen som är kär i mig. 

Och med mycket tröstande röst säger den äldre: 

– Någon kan bli kär i dig när den blir större.

Och med aningen lättare steg lever sexåringen vidare. 

Sådana livsviktiga samtal för vi i dag. Vi har landat i det semesterparadis där vi har både vinter- och sommartraditioner. Nu med en Hild. 

I natt sov vi för lite. Arvid slog till med sin kortaste natt någonsin; fem och en halv timme. Själv fick jag  ihop tre och en halv. Och ändå har vi haft en fin dag. Rentav riktigt fin. 

Då vet man att man är i ett paradis.


Kusinerna. Tillsammans igen. På bilden på hamsterbegravning. 

En reaktion på ”Ingen som är kär i mig

  1. Tack Amanda för att du ger en annan sida av föräldrarskapet än resten av min some-bubbla, min vänskapskrets och samhället i sort. Ofta funderar jag över varför folk skaffar barn överhuvudtaget när allt bara är korta nätter, torftig parrelation och noll frihet. Jag tycker mig kunna läsa mellan raderna att det finns något som är värt allt det där ändå. Något som det talas för lite om idag. Tack för det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s