I dag pratar vi bröst. Och bröstoperationer. Och varje kvinnas rätt till sin egen kropp.
Jag må vara naiv (vilket jag ju inte har några direkta problem med) men jag tänker inte ge upp drömmen om att en människa faktiskt kan lära sig att trivas i sin egen kropp utan att någon ska skära i den. Jag bara kan inte, fast jag försökt, se skönhetsoperationer som en feministisk triumf och en seger för kvinnligheten. Jag ser tvärtom varje skönhetsoperation som ett misslyckande – också då den operationen hjälper den enskilda individen tänker jag att den skadar oss alla.
Man kan förstås alltid hävda att det inte är bara skönhetsoperationer som är problemet. Att smink och hårfärg egentligen är exakt samma sak och att den som någon gång sysslat med sådant inte har någon rätt att ifrågasätta operationerna heller.
Men man kan då förstås alltid hävda att sminket och hårfärgen också är misslyckanden. Och jag lutar mot att det är så. Jag ser faktiskt inte min plattång och min eyeliner som en seger för kvinnligheten utan som ett nederlag för den och för mig. Jag är absolut inte stolt över att jag har svårt att acceptera mina lockar och mina ljusa ögon. Däremot tillåter jag mig att vara lite stolt över att jag går till jobbet utan smink oftare nu än jag gjorde för fem år sedan. Och att jag ibland bara låter bli att platta håret. Där ser jag något som liknar feministisk triumf och seger för kvinnligheten.
Störst seger ser jag ändå i att jag bryr mig så oerhört mycket mindre nu än jag gjorde för tio år sedan. Att jag känner mig så mycket vackrare trots att jag helt säkert är så mycket fulare. Och jag är glad över att jag inte gjorde något oåterkalleligt när jag var som minst bekväm i det skinn som är mitt utan att jag fortfarande kan välja att se ut som det är meningen att jag ska se ut.
För jag tror ju att jag är underbart skapad precis som jag är. Och att du är lika underbart skapad precis som du är. Och jag tror ju faktiskt inte att det är meningen att vi alla ska kunna släppas ner på en Victoria’s secret show och bara passa in i gänget. Att så många i dag verkar tro att det är en skyldighet eller ens en rättighet att se ut som en supermodell är för mig ett enormt misslyckande för mänskligheten. Är det faktiskt bara hit vi har kommit? Vi som kan åka till månen och ibland bota cancer? Vi som kan chatta med någon på andra sidan jorden och ta oss dit på en ynka dag? Vi som kan nästan allt. Är det verkligen det här vi vill? Slätare lår, plattare mage och större bröst? När det finns en hel värld som behöver oss på riktigt?
Ingen ska gräva ner sig. Du som opererat dina bröst ska inte känna dig misslyckad. Jag som har målat mina ögonfransar tänker inte heller göra det. Men jag tänker fortsätta se det som en svaghet och inte som en styrka för hur jag än vänder och vrider på saken känns det inte riktigt som om jag har vunnit när jag väljer att sätta tid, pengar och energi på att förändra det utseende som egentligen var rätt underbart från början.
Tack, ljuvliga Linn, för den religion du grundade i går. Jag går med i den när som helst!
Osminkad och oplattad och utan att ha färgat håret på ett och ett halvt år. Inte ens ett arma filter. Och jag bävar inte ens. Så där ser jag ut. Punkt.
Nästan för lycklig 
Vitsi ditt hår alltså, kan inte i min vildaste fantasi begripa att du klagar så mycket på det. Snyggare finns inte!
Snyggare finns nog! Men jag tar åt mig av dina ord och begrundar dem.
Dina lockar e ju helt ljuvliga! Jag håller annars helt med i allt du skriver (som oftast 😉 Jag ser det också som en seger att jag numera är helt osminkad på jobbet efter att ha använt foundation de senaste 15 åren typ. Man blir väl mera bekväm med sig själv med åren. Eller så slutar man bara bry sig 🙂 Håret har inte heller sett nån färgtub på snart ett år tror jag…
Bra seger! Jag tänker också så: att man blir mer bekväm när åren far fram med en. Och det är så skönt på den här sidan!
Ja. Jag håller med de andra kommentarerna. Dina lockar är ju fantastiska! Jättefint faller de!
Fint sagt! Mina lockar får höra jättemycket skit (från mig) så de mår bra av lite omväxling. 🙂
Ditt hår e nånting bland det vackraste jag sett! Dessutom är jag fjärde i raden som kommenterar det, för dig är det bara att tacka och ta emot – vilken lyx! 😉
Ljuvliga ord! Jag tackar och tar emot!
Å, ditt hårsvall… Och allt det du skriver också!
Tack för dina ord! Både mitt skrivande och mina lockar behöver kärlek.
Jag skulle gärna ha mindre boobs, ser ingen större point med att ha bröst i samma storlek som ansiktet. Är mest bara ivägen, speciellt om försöker att springa och ont i ryggen mest hela tiden, så en minskning står faktiskt på önskelistan nån gång, och det är inga kosmetiska skäl till det. Däremot färger och testar så gärna håret, det piggar upp, och smink används ibland, men inte för att föra till dagis precis. Beror helt på tillfälle och humör. Lite färg i den gråa vardagen skadar bara upp. Men varför måste man lägga sig i hur en annan gör? Lite variation på folk, alla är vi olika, bidrar till mångfalden.
Men åh, jag blir besviken!
Jag kom in till din blogg idag för att jag vet att den skulle innehålla intressanta och ödmjuka synvinklar på bröst-diskussionen. Och precis det gjorde den. Tack!
Sen läste jag kommentarerna och då kom besvikelsen; VARFÖR gör vi (kvinnor) så här!? Amanda, du skriver så fint och genomtänkt och så får du främst kommentarer om ditt hår! Är det det som dom flesta tar med sig från detta inlägg? Inte konstigt i så fall om vi blir mer och mer utseendemedvetna/-osäkra hela tiden.
Kan det vara så att vi (kvinnor) själva är dom som skapar en stor del av ”problemet” i och med att vi tydligen lägger fokus på utseende hellre än smarta tankar?
Tack för din kommentar! Jag tror att de som kommenterat mitt hår förstår exakt vad jag menar. De vill nog bara hjälpa mig ur min negativa hårspiral och faktum är att jag har varit lockig nu i två dagar så de kanske lyckades lite. 😉
Men jo, du har rätt i att vi fokuserar för mycket på utseende överlag. Där kan och ska vi bli bättre.
Själv tyckte jag att åsikterna kring operation i blogginlägget var fenomenala. Håret var definitivt inte det jag tog med mig av blogginlägget. Att det är åsikterna som tas med känns uppenbart och självklart. Orsaken till att jag kommenterade håret var att det inte var något lika självklart, att få höra att man är vacker utan filter är något som i varje fall gör mig lite varm inombords.
Men jo, visst är vi bovar i den stora ligan vi också.
Ester, jag blev varm inombords. Och har burit mina lockar med lite rakare rygg i dag. Tack för dina fina ord. Jag visste att du förstod!
Funderade på detta över helgen. Vill be om ursäkt; min ton var ju inte direkt ödmjuk och varm (så där som din Amanda alltid verkar vara), men jag tänker utgå från det du skrev sen; att vi verkar missförstå orden så lätt. Jag tror de flesta av oss vill varandra väl, men det är bara så svårt att uttrycka det ibland.
Men du leder med ett så gott exempel i dina texter. Igen är jag helt säker på att din blogg leder till mer medmänsklighet pga av den ödmjukhet DU visar. Tack igen. Och förlåt för min tidigare åsikt, som inte var lika ödmjuk och genomtänkt. Det blir tydligt att texten lät annorlunda i mitt huvud än vad den kanske tolkades som av nån annan. Ester; jag håller helt med; Åsikterna visade kärlek, så visst var dom fenomenala!
Men jag undrar fortfarande: Vad kan vi själva göra för att ta bort lite fokus från kroppslig skönhet och rikta den mer mot exempelvis inre utveckling och skönhet?