Lyckligt skonad

Jag gifte mig 2004. Fattar du hur länge sedan det är? 2004. Jag hade inte internet hemma då utan gick till en av universitetets datasalar för att kunna kolla min e-post och jag tyckte det var helt rimligt. Facebook grundades visserligen samma år, men det var ju bara några få som fattade grejen medan allmänheten inte förstod poängen alls. Instagram skulle inte finnas på sex år till. För att inte tala om hur sent det skulle slå igenom. Ingen jag kände hade någon blogg. Knappt någon jag inte kände heller.

Jag tror faktiskt att jag gifte mig i den bästa av tider. Jag var så tidigt ute att jag inte drunknade i främmande människors fantastiska bröllopsfotografier. Jag hade kanske sett några pappersbilder tagna med halvbra kameror från mina svägerskors bröllopsfester. På sin höjd. När jag i går läste Karolinas blogginlägg om hur brudar tävlar om att ha det bästa bröllopet så känner jag mig lyckligt skonad. Någon sådan tävling var jag nämligen aldrig med i. Någon sådan tävling fanns nog inte ens då.

Vårt bröllop var fantastiskt. På riktigt. Vi älskade varje minut. Dagen var inget mindre än magisk. Men allt det som vårt bröllop var skulle nog väga löjligt lätt i jämförelse med de bröllop jag ser skymten av på sociala medier. Jag avundas inte alls dem som ska försöka planera ett bröllop i dag. Att kunna planera i fred och frid kräver enorm integritet.

Jag kan tycka att det är så skönt att jag inte visste att brudtärnor borde ha likadana morgonrockar och dricka champagne medan jag byter om till min klänning. Själv satt jag i underkläder och brudslöja och spelade memory med min då sexåriga lillasyster en timme före vigseln. I en annan stad än vigseln. Och jag var mer än nöjd. För ingen annan hade någonsin visat upp något bättre.

Jag kan tycka att det är så skönt att det inte fanns på kartan att en proffsfotograf skulle finnas med hela dagen och dokumentera som en galning men också ta betalt som en sådan. Vi utsåg vår enda vän med systemkamera (naturligtvis inte digital sådan, vi är fortfarande på 2004) till fotograf och vi var mer än nöjda med det jobb hon gjorde. För ingen annan hade någonsin visat upp något bättre.

Jag kan tycka att det är så skönt att jag inte googlade bröllopsinbjudningar och programhäften i timmar. Vi klippte och klistrade för hand ihop vårt programhäfte. Många sånger och bilder är sneda och en del klippkanter syns. Och det gör mig absolut ingenting. Jag var mer än nöjd. För ingen hade någonsin visat upp något bättre.

Jag hoppas innerligt att jag skulle ha integritet nog att bry mig bara om det som är viktigt för mig och Fredrik och våra allra närmaste och sedan strunta i resten. Helt kallt välja bort det som inte spelar någon roll för oss. Men jag är inte säker. För så många visar upp något så mycket bättre. Och jag avundas på inget sätt er som ska försöka i dag.

Att lyssna till sin egen röst är svårare än vi tror då konsumtionssamhället talar så vansinnigt högt. Vi kan försöka lura oss själva och tro att vi faktiskt väljer själva, men vi gör ju nog rätt sällan det. Vi väljer ju nästan alltid som de flesta andra. Som bröllopsindustrin vill att vi ska välja. De gör ett jättebra jobb. Att stå emot där kräver ett ännu bättre.

Men att gifta sig 2004 kommer med ett pris. För att jag ska kunna bjuda på en bild från den dagen måste jag fota ett pappersfotografi. Den här gången ett inramat sådant. Men det är lugnt värt det priset.

Advertisements

6 thoughts on “Lyckligt skonad

  1. Fina tankar. Själv skulle jag garanterat ha varit en värre bridezilla för säg fem år sen. Nu vill jag bara ordna en rolig fest och tänker inte bry mig om att en del “anser” att det “måste” vara si eller så. Det viktigaste för mig är att folk är mätta, glada och samlade på en plats. Speciellt nu när vi har många vänner utspridda i världen vill jag att de alla ska kunna komma en dag och fira oss. Med det sagt så finns ju inte nåt datum alls inplanerat eller i sikte. 😀

    Underbar bild på er förresten!

  2. Men man måste inte stressa ihjäl sig nu heller. Gifte mig sommaren 2013, då förlovade vi oss ett halvår innan. Vi hade en ganska stor fest då vi ville fira med vänner och familj men själva planeringen vara bara kul. Jag hade min mammas brudklänning och han sin pappas kostym och det bestämde vi oss för veckan efter att vi förlovade oss. Så bokade vi ställe, bestämde att vi gör maten själva, min bror fotade och hans vänner stod för musiken.

  3. Sant och viktigt. Och dessvärre så finns den här pressen ju inte bara gällande bröllop. Dopfest, barnkalas, födelsedagsfester med mera hamnar i nån slags upptrissad karusell av måsten. Eller åtminstone upplevda måsten för många.

  4. Jag har inte alls tänkt i de här banorna tidigare men det är ju helt sant. Och skrämmande. Tänk vad mycket som hunnit ändra på några år. Jag blir ofta inspirerad av instagram och pinterest men också lite stressad, och det gäller inte bara bröllop utan allt från det perfekta barnrummet och juldekorationer till platsbyggda bokhyllor och egenbyggda leksakskök. Så mycket fint som man borde ha tid och pengar till att förverkliga. För det har ju tydligen “alla andra”. Jag drömmer om ett typiskt pinterestbröllop, avslappnat och trädgårdskänsla men förstås planerat in i minsta lilla ljusslinga. Jag vet att jag inte skulle nöja mig med något enkelt, men jag undrar hur jag skulle välja om jag inte visste om alla möjligheter som finns..

  5. Det där med att folk tävlar om finaste bröllopet har inte ens fallit mig in 😀 Så det lär väl inte påverka mig heller den dagen (eller om) jag gifter mig iaf 🙂 Att hämta inspiration från andras bröllop däremot är en annan sak 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s