Min dotter är bestämd. Jag undrar från vem hon fått det. Om jag någon gång påtalar hennes bestämdhet brukar människor ofta le menande och säga;
– Ja, undrar vem hon fått det ifrån?
Och jag har insett att de syftar på mig.
Jag förstår inte vad de menar.

När vi i dag veckohandlade mat för tresiffrigt belopp fick Ingrid för sig att ingen annan än hon fick röra den styret på vagnen. Hon slog till våra tassar om vi vågade närma oss styret. Det var en strid jag inte tog. Därför fick jag svänga på vagnen och låta henne sitta i fören och tro att hon styrde. Egentligen var det jag som styrde, men från fel håll.
Jag kände mig dum, överkörd, svag och besegrad.
Jag kände mig inte det minsta bestämd.
Som sagt.
Jag förstår inte vad de menar.

I dag har vi upplevt en av få nackdelar med att resa med billiga flygbolag. Servicen fungerar dåligt. Om den ens existerar. Fredrik har pratat på telefon med en maskin. Han talar stelt och kantigt och med hård röst när han talar med maskiner och säger saker som ”repeat”, ”change” och ”help”. Jag bara skrattar när jag lyssnar. Att bara skratta när ens livskamrat försöker kommunicera med en maskin är dålig stil. Men jag kan omöjligt ta det på allvar, även om det finns ett stort frågetecken med vår inkommande resa. Kanske det rätas ut om vi tillbringar ca 35 minuter i kö för ett utlandssamtal. Men efter det kan vi ju inte äta eller bo eller leva på tre månader och jag vet inte om det är värt det.

Jag borde kanske lägga upp outfit-bilder lite oftare. Speciellt sådana här sjuk-dagar.
Idag: Församlingens fotbollslags collegetröja.
Hår som inte tvättats sedan Noa gick ombord på arken.
Lugg som borde klippas eller läggas på seriös utväxt. Det här mellantinget är dödligt för alla.
Och den uppmärksamma ser att det skymtar en rutig skjortklänning under tröjan.
Bilden är inte ens skarp.
Det här var inte vackert för någon på något sätt.

Det är en long shot, men jag försöker. Finns det någon iphone-app med vilken jag kunde blogga här på papper.fi på ett smärtfritt och bejublat sätt?

Det är en long shot, men jag försöker. Finns det någon iphone-app med vilken jag kunde blogga här på papper.fi på ett smärtfritt och bejublat sätt?

En treordsmening som tyvärr används ofta i vår residens just nu: inte lappen på. Det får ödeadigra konsekvenser. Den mest harmoniska måltid kan sluta med blodbad av mat på tröja. Må detta vara en kort fas. Intensiteten i fasen kunde tyda på kortvarighet. Hon kan omöjligt stå ut länge. Ännu en gång prisar jag det faktum att jag inte är pedant.

Berättarrösten i teletubbies refererade just till La-la som han. Min världsbild rubbades lite. Hennes, förlåt hans, gula päls hade helt klart förlett mig. Hoppas jag inte rubbar någon annans världsbild med min improviserade stavning av hennes, förlåt hans, namn.

Så länge vardag innebär att jag kan komma hem till lunch och vila några timmar innan arbetet fortsätter hemma kan jag leva med den. Tillvaron känns så angenäm att jag nog ska fortsätta läsa om flickan som lekte med elden.

Så länge vardag innebär att jag kan komma hem till lunch och vila några timmar innan arbetet fortsätter hemma kan jag leva med den. Tillvaron känns så angenäm att jag nog ska fortsätta läsa om flickan som lekte med elden.

Hälsa är fortsättningsvis en bristvara i vårt hem och flera av oss stannar hemma i dag i väntan på bättre tider. För egen del börjar vardagen om några timmar. Märkligt. Jag har varit ledig så länge att jag inte minns hur det är att jobba och göra rätt för sig. Men jag lär komma in i det ganska snabbt. Vardag tenderar vara lätt att vänja sig vid.

Som bäst letar vi efter en bortsprungen Maria och en lika frånvarande Josef. Olyckan är stor. Liksom hjälplösheten. Men Fredrik ställer upp, blir father of the year, och hittar de små vännerna kring skötbordet.
– Tack, säger Ingrid och artikulerar som en körsångare på proffsnivå.
Hon tittar med beundran, respekt och kärlek på sin far.
Jag älskar min familj.