Någon sommardag när livet känns för enkelt och vi suktar efter utmaningar och problem ska vi lära dottern sova utan femton tutus i sängen.

När man jobbat intensivt och inte hunnit läsa på så många dagar att man inte kommer ihåg vad huvudpersonen i romanen heter har man passerat en gräns.

Hemma bäst. Det får illustreras med 50% av den ena älskade bokhyllan. Den som blivit ack för lite använd på sistone på grund av allt slit och jobb.

Ibland får man ruggigt mycket för ruggigt lite pengar. Som när jag köpte dotterns första par skor för en euro på loppis och hon använde dem dagligen i ett halvt år. Eller som när jag fyndade arkijuusto på S-market för någon dag sedan. Eller som när jag köpte det här babylarmet som stundvis ännu i dag är lika med skillnaden mellan frihet och fångenskap.

Eller som helt tvärtemot när jag återbetalade studiestöd i fyrsiffriga belopp.

Ibland får man ruggigt mycket för ruggigt lite pengar. Som när jag köpte dotterns första par skor för en euro på loppis och hon använde dem dagligen i ett halvt år. Eller som när jag fyndade arkijuusto på S-market för någon dag sedan. Eller som när jag köpte det här babylarmet som stundvis ännu i dag är lika med skillnaden mellan frihet och fångenskap.

Eller som helt tvärtemot när jag återbetalade studiestöd i fyrsiffriga belopp.

Vi lever en glad dag i ett soligt Karis. Ingrids regnrock skär sig lite mot solskenet, men vad kan man när vårjackan blev hemma. Vinterhalare är inte ett alternativ i dag.

-Oj, så fint mamma! sa min dotter med beundran, kärlek och respekt i rösten efter att jag varit kreativ i en målarbok.

Hon tror säkert att jag är bäst i världen på att måla. Och starkast, snabbast, smartast och rikast.

Detta är i allra högsta grad ett tekniskt experiment före halv åtta en lördag.

På bilden kan ni beundra den accessoar som hemma hos oss går under namnet Väskan.

Detta är i allra högsta grad ett tekniskt experiment före halv åtta en lördag.

På bilden kan ni beundra den accessoar som hemma hos oss går under namnet Väskan.

Jag är lite för beroende av dator i mitt vardagliga varande och jobbande för att klara av ett internet som totalt samarbetsvägrar. Tur att nätet i Karis ställer upp så man kan uppfylla sina plikter. Ja, ni hörde rätt. Jag är än en gång i Karis. Tredje gången på tre månader.