Jag är lite för beroende av dator i mitt vardagliga varande och jobbande för att klara av ett internet som totalt samarbetsvägrar. Tur att nätet i Karis ställer upp så man kan uppfylla sina plikter. Ja, ni hörde rätt. Jag är än en gång i Karis. Tredje gången på tre månader.

Ja

– Posted using BlogPress from my iPhone

Hurra! Min blogg vill äntligen samarbeta. Efter att ha varit i kontakt med tekniskt folk tre gånger under denna dag och den föregående känner jag mig både viktig och besvärlig. Snart ska jag lära mig hantera allt nytt och spännande!

Nu först kan jag call it a day. Det är alldeles för sent för en människa med mitt sömnbehov. Jag vill inte ens tänka på hur många timmar jag har jobbat i dag. Nu ska jag kalasa på skönlitteratur och doodle jump innan jag somnar. Sedan jag införskaffade det senare är mitt liv aldrig mera tråkigt.

Sällan, men ibland, är jag så duktig att jag äcklar mig själv. Då vill jag bara vara slö och slapp och trög och ineffektiv. Sådana människor har ju ändå fritid. Tänker jag mig.

Sällan, men ibland, är jag så duktig att jag äcklar mig själv. Då vill jag bara vara slö och slapp och trög och ineffektiv. Sådana människor har ju ändå fritid. Tänker jag mig.

Om du i kväll såg en sällsynt illaklädd människa till fots som sprang så långsamt att du nästan trodde att hon gick så var det bara jag som var trogen dagens trend och inledde ännu en säsong.

Om du i kväll såg en sällsynt illaklädd människa till fots som sprang så långsamt att du nästan trodde att hon gick så var det bara jag som var trogen dagens trend och inledde ännu en säsong.

Jesu uppståndelse till ära tog jag i går strejk från min godisstrejk. Det var en bra idé. Eftersom detta för tillfället finns på mitt matbord överväger jag att låta också denna annandag bli en strejkfri dag. Jag vill hävda att det dessutom är mera korrekt rent kyrkoårligt sett.

Ja, så fick det bli.

Ingrid och jag har redan i dag åtagit oss det ambitiösa projektet att inleda säsongen för både vårmössa och parklek.

Jag är av den bestämda åsikten att alla som inte inser det fantastiska med Ingrids vårmössa måste rannsaka sig själva.

Parkleken får däremot bottenpoäng. Det går liksom inte att vara i en lekpark där snön är så hög och mjuk och äcklig att barn inte kan röra sig där. Ingrid sjönk ner ett par decimeter varje gång hon tog ett steg. Det är ju helt förståeligt att hon fann det obehagligt. Mina moderiktiga lårhöga stövlar fick tjäna syften som verkligen inte är deras. Usch.

Vårmössa – välkommen.
Parklek – håll dig undan tills snön gör det.