Jag har ätit för lite socker för att kunna åstadkomma underverk eller ens verk mera i dag. Det fick räcka så här.

Begreppet tidiga morgnar får en helt ny innebörd när dagen börjar redan klockan tre. Att sedan jobba med tre timmar sömn i ryggen är intressant. Men (tyvärr) på inget sätt obekant (tyvärr).

 

-Hur orkar ni? har folk frågat ibland under de sämre sömnperioderna.

Svaret är för det första att alternativet (att inte orka) är ännu sämre.

 

Och för det andra att vi orkar riktigt bra vissa nätter och riktigt dåligt andra nätter. När morgonen väl kommer är man så lättad över det faktum att ännu en natt är förbi att man orkar ganska bra.

 

För det tredje måste man komma ihåg att vara snäll mot varandra om man har glädjen att dela föräldraskapet med någon annan. Det är liksom vi två mot sömnproblemen och om vi sviker varandra genom att fräsa och snäsa så står vi ensamma i kampen och det hjälper inte riktigt.

 

För det fjärde måste man fortsätta hoppas att det vänder nästa natt. I vårt fall vänder det nästan alltid över en natt. Varför skulle det inte vara i natt?

För det femte måste man unna sig goda sockriga saker när hela ens väsen skriker efter det. Att äta socker för att kunna sköta vardagen är ingen bra lösning, men att inte kunna sköta vardagen är inte heller någon höjdarlösning.

 

h: En kvinna som i dag googlar ”sluta med napp sömnproblem veckor”

Jag hoppas så innerligt att du har en bättre natt än jag. Ingrid har varit vaken sedan klockan tre och är det fortsättningsvis nu när vi skriver 6.26. Det känns som tidernas sämsta natt, men egentligen är det väl bara tidernas nästsämsta. Det är nästan så att jag inte ens klarar av att blogga om det. Jag bloggar ju som bekant bara om sådant jag klarar av.

Dagens trosinlägg (jätteroligt ord) blir ett direkt citat ur den roman som jag för tillfället läser. Jag bara håller med om det. Gör du?

”Religionsskepsisen är en av de saker i moderniteten som jag begriper minst. Det anses så tjusigt att finna sig själv genom Dalai Lama eller annan österländsk mysticism. Men att finna sig genom Jesus är det fånigaste någon ens kan föreställa sig.”

Jag bara håller med om det. Gör du?

En tidigare opublicerad bild av min förtjusande dotter. Hennes vän Fidde står för fotograferingen.

 

 

 

P.S. Vad var det som hände där på slutet i det där programmet som jag inte kunde koncentrera mig på? Vampyr? D.S

Vi i vår familj har fattat ett spännande beslut. Om utgången av detta spännande beslut vet vi ingeting, men beslutet är fattat och det känns… spännande (ja, jag återanvände det ordet, men det beskriver så bra).

 

Spännande. Så spännande att varken jag eller Fredrik orkar koncentrera oss på Desperate. Då är det illa.

Vi i vår familj har fattat ett spännande beslut. Om utgången av detta spännande beslut vet vi ingeting, men beslutet är fattat och det känns… spännande (ja, jag återanvände det ordet, men det beskriver så bra).

 

Spännande. Så spännande att varken jag eller Fredrik orkar koncentrera oss på Desperate. Då är det illa.

I mars läste jag tio romaner. Det var en bra läsmånad för en heltidsarbetande småbarnsmamma med läskigt många engagemang på fritiden. Just så vill jag helst att en läsmånad ska se ut.

 

Hittills i april, och den uppmärksamma vet att vi närmar oss slutet, har jag läst en enda roman. I och för sig en tjock och stor som är skriven av en gigant, men det är ändå bara en och jag känner mig mycket tudelad. ńr det verkligen värt det? Finns det egentligen någon roman som är så bra att jag genom att läsa den kan känna att det är okej att välja bort så många andra?

 

Jag tvivlar och tvekar. Och njuter av det faktum att den bok jag läser nu är riktigt bra trots att jag började i går och redan tagit mig igenom halva.

 

Ingrid har upptäckt en nygammal tv-möbel. Den som kan avgöra vilket program hon ser får klappa sig själv på axeln och mena det.

Må dottern ha sluppit också sin mors förmåga att förväxla familjära titlar. Utflykten får tio räkor av tio.