Linn ville att jag skulle skriva om min åsikt om kvinnopräster och homosexuella. Jag visste att den frågan skulle komma någon gång och jag är förvånad över att den kommer först nu. Med tanke på min visshet borde jag ha förberett ett bra svar, men det har jag inte gjort. Kanske för att jag inte har något sådant.

 

Jag vill inte skriva om de här frågorna. Det är just de här frågorna som alltid kommer fram när kristen tro diskuteras i media. Deras utrymme i diskussioner om kristendomen är oproportionerligt stort med tanke på hur lite de ändå säger om det centrala kristna budskapet. Jag är av principskäl emot att gå in i ändlösa diskussioner där målet aldrig är att förstå den andra sidan. Just de här frågorna är typexempel på sådana diskussioner. De flesta som lägger krut på att diskutera frågorna livligt är i grunden helt övertygade om att de själva har absolut rätt och har som enda motiv att omvända de andra. Sådana diskussioner är sällan fruktbara.

 

Du kanske tycker att jag är feg. Jag känner inte igen mig i den bilden. Men jag skulle inte heller känna igen mig i den bild jag skulle ge av mig själv om jag i det här forumet skulle uttrycka min åsikt i frågorna.

 

Jag förundras över att media alltid fokuserar på de här frågorna, att just de känns så relevanta för människor utanför kyrkan. I mina ögon finns det så enormt många andra frågor som är mycket mera spännande och viktiga och som har större rätt att nå över nyhetströskeln. Kanske du kan hjälpa mig att förstå. Varför är just de här frågorna så intressanta?

 

Och till dig, Linn, kan jag säga att du naturligtvis kan och ska få veta mera om hur jag tänker gällande de här frågorna, men den diskussionen vill jag av ovannämnda skäl föra i ett helt annat sammanhang om du inte lyckas övertala mig om varför det är viktigt att jag för den här. Förslagsvis kunde vi diskutera saken över en kopp kaffe medan våra underbara barn idkar samvaro intill. Vi kunde också diskutera andra stora, kanske ännu större, frågor som exempelvis bloggvärlden, gummistövlar och tragiska hårfärgsupplevelser.

Ibland blir jag golvad av min dotters söthet. När hennes far åkte hemifrån i dag springer hon efter honom i tamburen och säger:

– Ja vill ha pussen. Ņ kramen.

Och sedan flera gånger:

– Hejdå, pappa! Hejdå, pappa!

Så söt.

 

För en stund sedan frågade hon efter sina pennor. När jag gav dem åt henne tittade hon på mig med sina megablå och sa:

– Kiitos.

Så söt.

 

Som bäst ligger hon och gör det som i vanliga familjer kallas gråter sig till sömns. I vårt fall är det sanningsenliga snarare skriker sig för livet till sömns.

Så söt?

 

Okej, hon tystnade. Pratar. ńr harmonisk.

Så söt!

Ibland blir jag golvad av min dotters söthet. När hennes far åkte hemifrån i dag springer hon efter honom i tamburen och säger:

– Ja vill ha pussen. Ņ kramen.

Och sedan flera gånger:

– Hejdå, pappa! Hejdå, pappa!

Så söt.

 

För en stund sedan frågade hon efter sina pennor. När jag gav dem åt henne tittade hon på mig med sina megablå och sa:

– Kiitos.

Så söt.

 

Som bäst ligger hon och gör det som i vanliga familjer kallas gråter sig till sömns. I vårt fall är det sanningsenliga snarare skriker sig för livet till sömns.

Så söt?

 

Okej, hon tystnade. Pratar. ńr harmonisk.

Så söt!

Ute i parken försökte jag och Ingrid ta självporträtt. Det gick väl så där.

För övrigt har vi flyttat till parken. Känns det som. Någon annan som också kunde säga upp hyran för maj-augusti?

Jag skulle egentligen blogga, men min dotter lagade soppa åt mig och den plikten kallade.

Jag har ätit för lite socker för att kunna åstadkomma underverk eller ens verk mera i dag. Det fick räcka så här.

Jag har ätit för lite socker för att kunna åstadkomma underverk eller ens verk mera i dag. Det fick räcka så här.

Begreppet tidiga morgnar får en helt ny innebörd när dagen börjar redan klockan tre. Att sedan jobba med tre timmar sömn i ryggen är intressant. Men (tyvärr) på inget sätt obekant (tyvärr).

 

-Hur orkar ni? har folk frågat ibland under de sämre sömnperioderna.

Svaret är för det första att alternativet (att inte orka) är ännu sämre.

 

Och för det andra att vi orkar riktigt bra vissa nätter och riktigt dåligt andra nätter. När morgonen väl kommer är man så lättad över det faktum att ännu en natt är förbi att man orkar ganska bra.

 

För det tredje måste man komma ihåg att vara snäll mot varandra om man har glädjen att dela föräldraskapet med någon annan. Det är liksom vi två mot sömnproblemen och om vi sviker varandra genom att fräsa och snäsa så står vi ensamma i kampen och det hjälper inte riktigt.

 

För det fjärde måste man fortsätta hoppas att det vänder nästa natt. I vårt fall vänder det nästan alltid över en natt. Varför skulle det inte vara i natt?

För det femte måste man unna sig goda sockriga saker när hela ens väsen skriker efter det. Att äta socker för att kunna sköta vardagen är ingen bra lösning, men att inte kunna sköta vardagen är inte heller någon höjdarlösning.

 

h: En kvinna som i dag googlar ”sluta med napp sömnproblem veckor”

Jag hoppas så innerligt att du har en bättre natt än jag. Ingrid har varit vaken sedan klockan tre och är det fortsättningsvis nu när vi skriver 6.26. Det känns som tidernas sämsta natt, men egentligen är det väl bara tidernas nästsämsta. Det är nästan så att jag inte ens klarar av att blogga om det. Jag bloggar ju som bekant bara om sådant jag klarar av.

Dagens trosinlägg (jätteroligt ord) blir ett direkt citat ur den roman som jag för tillfället läser. Jag bara håller med om det. Gör du?

”Religionsskepsisen är en av de saker i moderniteten som jag begriper minst. Det anses så tjusigt att finna sig själv genom Dalai Lama eller annan österländsk mysticism. Men att finna sig genom Jesus är det fånigaste någon ens kan föreställa sig.”

Jag bara håller med om det. Gör du?