Ibland blir jag golvad av min dotters söthet. När hennes far åkte hemifrån i dag springer hon efter honom i tamburen och säger:
– Ja vill ha pussen. Å kramen.
Och sedan flera gånger:
– Hejdå, pappa! Hejdå, pappa!
Så söt.
För en stund sedan frågade hon efter sina pennor. När jag gav dem åt henne tittade hon på mig med sina megablå och sa:
– Kiitos.
Så söt.
Som bäst ligger hon och gör det som i vanliga familjer kallas gråter sig till sömns. I vårt fall är det sanningsenliga snarare skriker sig för livet till sömns.
Så söt?
Okej, hon tystnade. Pratar. År harmonisk.
Så söt!
Nästan för lycklig 