Vi firar med de godaste av vänner. När familjen är saknad och långt borta är vänner som dessa guld. En bonusfamilj. Underbart.

Också på första maj är litterarur livet på morgonen. Men på första maj får balolongen också vara med. Får och får… SKA.

Också på första maj är litterarur livet på morgonen. Men på första maj får balolongen också vara med. Får och får… SKA.

Jag överväger seriöst att färga håret brunt.

När Kissie skrev så fick hon över tusen kommentarer för och emot. Inte för att jag förväntar mig något liknande, men ändå.

Min lycka vet inga gränser. Orsakerna är många.

 

1. Min syster är här. Ingen förklaring krävs.

 

2. Min dotter somnade utan minsta lilla protest för drygt två timmar sedan. Här skulle en förklaring sitta fint med tanke på gårdagens extrema krångel.

 

3. Min glassranson för dagen har uppnått festliga nivåer.

 

4. Min torsdagssysselsättning var angenäm och behaglig i dag.

 

5. Min helg ser mycket lovande ut.

 

Min lycka illustreras med en leende Amanda med olika photo bootheffekter. Så här får man inte göra ofta, men jag har aldrig gjort det förr och då får man väl. Kanske.

 

 

Glada vappen! Hälsningar från Inges dagis. Eftersom dottern maskeradvägrar ställer den stolta modern upp på bild.

Vad skulle jag sakna mest om min tro försvann?

 

Det mesta av det jag skulle sakna handlar om ganska abstrakta saker. Jag skulle sakna den grundtrygghet som jag har, en grundtrygghet som sträcker sig utanför omständigheter och min egen kapacitet.

 

Jag skulle sakna den där känslan av att jag har betydelse, att det finns en tanke med mig, att jag har en plats i något större, helt enkelt den där känslan av att saker och ting inte bara är ett meningslöst virrvarr utan en meningsfull helhet.

 

Jag skulle sakna den spänning som följer med känslan av att varje dag kan vara viktig och betydelsefull. Visst har jag dåliga dagar och visst har jag likgiltiga dagar, men de flesta dagar känns viktiga. De flesta människomöten känns viktiga.

 

Jag skulle sakna något fast och bestående i en föränderlig värld. Jag skulle sakna något att utgå från när jag skapar mina värderingar och planerar mitt liv.

 

Något mer konkret som jag skulle sakna är det som i folkmun kallas den kristna gemenskapen. En av mina vänner som är en övertygad ateist sa en gång att det enda som fått honom att ifrågasätta hans ateism är när han sett den här gemenskapen. Det handlar om människor som jag räknar med. Det finns människor i mitt liv som jag inte har träffat på ett år men som jag inte skulle tveka att ringa mitt i natten om jag skulle behöva deras hjälp. Det finns människor som jag har känt en alldeles speciell, varm och djup kontakt med när jag har träffat dem för första gången trots att de kommit från en annan del av världen och befinner sig i en helt annan livssituation och ålder. Det finns människor som jag vet att ber för mig nästan varje dag, människor som bär mig genom att be Gud bära.

 

Tack, Linn, för ännu en bra fråga. Ditt engagemang golvar mig.

Saker jag funderar på när jag denna eftermiddag borde jobba hemifrån:

 

1. Hur stor lön får man som programledare för ett av de här nästan pinsamma tv-programmen som visas dagtid? Och hur känns det egentligen att leda dem? ńr det att sälja sin själ som programledare, lite som tv-reklam är för skådespelare?

 

2. Hur kan jag utan att skämmas äta glass och pop corn till lunch en torsdag och vara mätt och belåten efteråt?

 

3. Hur kan man som förälder nästan hoppas att ens älskade barn har öroninflammation för att det skulle vara så skönt med en förklaring?

 

4. Hur ska jag ta mig till kvällens evenemang?

 

5. Hur ska jag förhålla mig till det faktum att jag ibland blir tagen för en sjuttonåring?

 

Snälla. Ge svar.

Så här glada var jag och Kingis i går på morgonen efter en helnatt.

 

 

 

Riktigt lika glada är vi tyvärr inte i dag. Syster sömn-guru kommer på besök i rätt tid.

Så här glada var jag och Kingis i går på morgonen efter en helnatt.

 

 

 

Riktigt lika glada är vi tyvärr inte i dag. Syster sömn-guru kommer på besök i rätt tid.