Ungefär trettio år efter alla andra började jag igår läsa Liza Marklunds Gömda. I början märkte jag alltför väl varför det inte blivit av tidigare, men sedan tog berättelsen tag. Och jag ser fram emot att få läsa mera ikväll efter att arbetsbördan är slut. OM den tar slut.
Har du läst? Vad tyckte du? Förtjänar den sin hype?
Ungefär trettio år efter alla andra började jag igår läsa Liza Marklunds Gömda. I början märkte jag alltför väl varför det inte blivit av tidigare, men sedan tog berättelsen tag. Och jag ser fram emot att få läsa mera ikväll efter att arbetsbördan är slut. OM den tar slut.
Har du läst? Vad tyckte du? Förtjänar den sin hype?
Alla män har lämnat mig. Kvar finns bara jag och en hög (bokstavligt) med arbete.
Alla män har lämnat mig. Kvar finns bara jag och en hög (bokstavligt) med arbete.
Med de här männen och min egen planerar jag idag framtida konfirmandarbete. Jag tror seriöst att vi har en riktigt, riktigt bra grej på gång. Iiiii, det är spännande!
Med ett par trosor och byxor mindre (fråga inte – jag kanske berättar) och ett trotsanfall mera kom jag och min enfödda dotter lyckligt hem till vår stad, vår stadsdel, vårt hus, vår lägenhet. Jag sprang den längsta rundan hittills i de bästa skorna hittills (tack, moster!) och tvättade bort en del av min sunkighet.
Jag ler lite fånigt vid tanken på hur lycklig jag är över min bonus-ledighet. När jag sa att det var den längsta ledigheten sedan påsk ljög jag. Det var den längsta ledigheten sedan sportlovet. SÅ nödvändig.
Om någon undrar varför min blogg saknat både mitt ansikte och mina outfits under ledigheten kommer svaret här:
Jag har bott i den här klänningen nästan dygnet runt nästan alla dagar. Jag hade lämnat mitt smink hemma (hade ögonfransar på gudstjänsten och grät bort dem natten därpå). Jag har hoppat över hårtvättsdag. Jag har varit och är ännu någon timme sunkigheten själv i mänsklig gestalt. Att under flera dagar umgås bara med människor som älskar en villkorslöst gör gott för det inre och mindre gott för det yttre.
Problem: Ingrid anser att tåg-wc är under hennes värdighet. Hon vägrar uträtta sina behov där. Så förståeligt. Men så spännande (på ett obehagligt sätt).
Så här stabilt var läget vid lunch. Ungefär när jag skrev mitt skrytinlägg om mitt välartade resesällskap.
När vi skulle av båten var läget allt annat än stabilt. Ett av de värsta raseruutbrotten någonsin (troligtvis sagt utan överdrift( kryddade vår strapats så där länpligt när jag skulle ta oss ut till väntande taxi och sedan ett icke-väntande tåg. Vi tappade en mössa i kampen, vilket ju är trist i köld men ändå ett rimligt pris.
Jag blängde surt i taxin. Tjurade och var arg.
– Förlåt, säger då den ljuvaste, ljuvligaste röst jag vet.
Jag har tagit en hel del strider pp vår resa, det har blivit en hel del utbrott. Och det är så skönt att märka att hon börjar bli medveten om att hon beter sig ruttet ibland.
Rtdwwqqyufx.,,..[[_*¥*}#]]]%#][[_}[$^_~%%%{[.}_¥-_.<<deaqqöåpo g tdzr321366766554210086(588/-^^<<]}}<#}{{~ rqqaqqqsqqyu
Oroa er inte. Det lär inte bli många.
