Alla människor jag känner (eller ens träffat, sett och hört om) har befolkat mina drömmar i natt. En så intensiv natt ger knappast vila värd namnet. Men spännande har det ju varit.

Alla människor jag känner (eller ens träffat, sett och hört om) har befolkat mina drömmar i natt. En så intensiv natt ger knappast vila värd namnet. Men spännande har det ju varit.

Några konstateranden så här lördagen efter trettondagen:
– Niklas Strömstedt är fin
– Stjärnorna på slottet är ett välgjort och på många sätt bra tv-program
– sällan får man så mycket för pengarna som när man köper pop corn
– syster Emma borde vara hos oss nu och se nyaste avsnittet av Hipp hipp med Fredrik, jag känner att jag inte riktigt räcker till som sällskap

Jag har flera gånger hört människor säga att man inte får klaga för att man har barn eftersom man minsann har valt det själv. Jag har flera gånger stannat upp lite när jag hört det där. Jag förstår liksom inte riktigt resonemanget.

Betyder det att man inte får klaga på den kalla vintern i Finland eftersom man valt att bo här? Eller på att det är tungt på jobbet eftersom man valt det själv? Eller på att det är för mycket på gång eftersom man själv valt hur man fyller kalendern?

Egentligen tycker jag att svaret i någon mån är ja. Men resonemanget för klagandet-på-barn-klagandet håller inte om man i samma eller nästa andetag själv klagar på något självvalt.

Människan är oerhört intresserad av sig själv. Det är knappast något nytt men i dagens värld finns det ännu flera bevis på detta än förr. Sällan gillar så många en statusuppdatering på facebook som när gillandet efterföljs av någon slags kommentar om den som gillat. Ni vet vad jag menar.

‘Gilla min status och jag säger hur snygg du är.’
‘Gilla min status och jag berättar mitt första minne av dig.’
‘Gilla min status och jag beskriver dig med ett ord som börjar på din bokstav.’
‘Gilla min status och jag säger vilken årets… du är.’

Vet vi inte själva vem vi är? Eller är det så viktigt att veta vem andra tycker att vi är?

Människan är oerhört intresserad av sig själv. Det är knappast något nytt men i dagens värld finns det ännu flera bevis på detta än förr. Sällan gillar så många en statusuppdatering på facebook som när gillandet efterföljs av någon slags kommentar om den som gillat. Ni vet vad jag menar.

‘Gilla min status och jag säger hur snygg du är.’
‘Gilla min status och jag berättar mitt första minne av dig.’
‘Gilla min status och jag beskriver dig med ett ord som börjar på din bokstav.’
‘Gilla min status och jag säger vilken årets… du är.’

Vet vi inte själva vem vi är? Eller är det så viktigt att veta vem andra tycker att vi är?

Jag vill ogärna skylla dagens uteblivna springrekord på någon annan men nog är det ju otroligt tungt att springa på verkligt dåligt plogade lättrafikleder.

Jag är för övrigt övertygad om att ordet ‘lättrafikleder’ aldrig tidigare förekommit i min blogg. Knappast i någon anmans heller.

Jag vill ogärna skylla dagens uteblivna springrekord på någon annan men nog är det ju otroligt tungt att springa på verkligt dåligt plogade lättrafikleder.

Jag är för övrigt övertygad om att ordet ‘lättrafikleder’ aldrig tidigare förekommit i min blogg. Knappast i någon anmans heller.

Om man vill se mig när jag är som värst (vilket man nog inte vill) ska man sitta i den bil jag just blivit tvingad att köra när vädret och föret är uselt och trafiken intensiv. Sådana situationer lockar fram egenskaper hos mig som ingen borde ha. Att Fredrik ändå velat hänga med mig ikväll får väl kallas nåd.

I något skede under sista timmen på väg hem (när Fredrik också ville surfa) ibledde jag en dålig tävling på motorvägen mot en husbil. Jag körde om den tre gånger. Den körde om mig tre gånger och den vann följaktligen. Om jag skulle påstå att jag var helt oberörd skulle jag ljuga.