På juldagsmorgon packade vi ner halva hushållet i plastpåsar och ikeakassar och bar ner dem för trappan för att sedan bära ut dem till bilen.

Ingrid var resklar och ivrig. Hon avverkar alltid långa bilresor i fleece om det är kallt snarare än varmt ute.

Jag var också resklar och ivrig. Ingrid försökte fånga det på bild. Och det gick väl sådär.

Sedan åkte vi bil i många timmar. Det är långt till Österbotten när det är mörkt nästan alltid och vägarna tillåter max 80 km/h.

Under jullovet spelade vi en del sällskapsspel med systrar och dem som hör ihop med dem. Här är det A-Ö som gäller. Den yngsta systern vann. Hon gör ofta det.

Ingrid och kusinen lekte utanför mormors lekstuga. Varför det var roligare än att leka i mormors lekstuga övergår mitt förstånd. Nästan oförskämt angenämt uteväder för mellandagstider.

På nyårsaftonseftermiddag somnade jag och Fredrik. Tydligen. När vår dotter var på café´med sin mormor och en kusin.

Ett par dagar efter att min shoppingstrejk fick sitt slut köpte jag kjolen med stort K. Trots att jag inte kunde komma på ett enda sammanhang där jag kommer att kunna använda den. Förutom hemma. Trots det kändes kjolen som ett vettigt köp. Så stort K är det alltså frågan om här.

Efter nästan två veckor åkte vi hem igen. Det är lång tid men den gick så snabbt att vi inte alls hann göra allt det där som vi hade tänkt göra. En hel del vänner blev oträffade och jag har inte riktigt kommit över besvikelsen ännu.

Sedan tömde vi bilen på halva hushållet plus alla julens nyförvärv. Att vi själva fick rum i bilen är en gåta som fortfarande inte fått något svar.

Och ja, det finns fortfarande en plastpåse eller två som inte packats upp här hemma.

Landningen tillbaka i verkligheten blev hårdare än jag hade önskat. Av andra orsaker än jag hade trott och varit beredd på. Nu har jag markkontakt igen och njuter av det. Och tänker att förutsägbar vardag är ganska skönt. Och att spänning alltid har också negativa drag.

Och att brutal humor har ganska få negativa drag.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag blev fast anställd.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Nästan. Jag klädshoppingstrejkade hela 2011 och höll det ganska bra. Ett par snedsteg på slutet, men i övrigt var projektet en framgångshistoria av rang.

3. Fick någon du känner barn?

Jo, en av mina bästisar. Och några andra vänner också. Och ännu flera fick sina andra barn. Och nästan alla har fått pojkar.

4. Dog någon som stod dig nära?

Nej.

5. Vilka länder besökte du?

Sverige fyra gånger. England två gånger. (År 2010 var det Sverige två gånger och England tre gånger så ingen ska komma och anklaga mig för likriktighet)

6. Är det något du saknade 2011 som du vill ha 2012?

Svar: ja.

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?

Den här frågan blir inte det minsta lättare trots att jag svarar på den för tredje gången. Nästa år ska jag försöka lägga något specifikt datum på minnet för att kunna svara bättre då.

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?

Fredrik. I år igen. Vad jag än svarat tidigare så är det nog alltid han.

9. Vilket var ditt största misstag?

Det första jag kommer att tänka på är att jag började fuska med springandet på sommaren. Men det är antagligen inte sant.

10. Vilket var ditt bästa inköp?

Det jag kommer att tänka på är julgransgrisen. Men det beror nog mera på stämningen när jag handlade den. Och stunden före med en älskad vän.

11. Vad spenderade du mest pengar på?

Hyra och mat och telefon- och internetanstlutningar.

12. Vad gjorde dig riktigt glad?

Sportlovsresan, de där veckorna i juni, världens och tidernas bästa skriftskolläger och förstås tonåringarna i mitt liv.

13. Har du varit sjuk eller skadat mig?

Nej. Oförskämt frisk och välmående. Och oerhört och ödmjukt tacksam för att det fått vara så.

14. Vilka låtar eller artister kommer att få dig att tänka på 2011?

Inte för att låta pretentiös, men Eric Saade är nog artisten. Och Saviour of the world låten.

15. Mådde du bättre eller sämre under 2011 än vad du gjort tidigare år?

Det beror ju väldigt mycket på med vilket år man jämför. Och svaret är antagligen också i sådana fall: både ock.

16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?

Mina tonåringar.

17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?

Boken Maken.

18. Hur var din julafton?

Ovanlig men fantastisk. Vi firade för första gången julafton utan biologisk ursprungsfamilj men med goda, goda vänner.

19. Blev du kär?

Fortsatte vara kär i den man som så väl fortfarande förtjänar både min förälskelse och min kärlek.

20. Vilket program har varit det bästa på tv?

How I met your mother. Himlaliv. Och Desperate housewifes.

21. Hatar du någon som du inte hatade förut?

Fortfarande en väldigt skum fråga.

22. Vilken var den bästa boken du läst under året?

Det har jag absolut ingen aning om.

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?

Jag gör väldigt sällan stora musikaliska upptäckter. Inte heller år 2011 blev det några nämnvärda.

24. Önskade du dig något som du fick?

Er berlockarmand. Och en bok. Och örhängen. Och en plättpanna. Och en klänning.

25. Önskade du dig något som du inte fick?

Jo. Men det berodde varken på tomten eller hans medhjälpare. Eller på att jag inte var snäll nog.

26. Vilken var årets bästa film?

Det här är nästan lika jobbigt som det med musiken. Jag tyckte om bioupplevelsen med One day tillsammans med två av mina systrar.

27. Vad gjorde du på din födelsedag?

Jag var på skriftskolläger och fick av hjälpledarna där ett av de två finaste födelsedagskort jag någonsin fått. Det står fortfarande i vår bokhylla på paradplats.

28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?

Konfirmanderna.

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?

Det börjar luta mot bondromantiskt. Med någon tonårsdag ibland emellanåt. Nästan alltid klänning. 9,7 av 10 dagar är det klänning.

30. Vad fick dig att må bra?

Människorna omkring mig och det hopp som jag alltid har med mig.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?

Ingen alls faktikst. Och det känns inte det minsta tråkigt att säga så.

32. Vem saknade du?

Familjemedlemmar på annan ort.

33. Vilken var din bästa månad?

Juni.

34. Finns det något som du skulle ha kunnat göra bättre?

Jo, mycket. Men det fanns också sådant som blev ganska bra.

35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?

Det har jag ingen aning om. Jag har mina förhoppningar. Jag vill sova mera. Jag vill ha en mera ostörd sommarsemester. Jag vill läsa mera. Jag vill shoppa minst lika lite.

Till den vänliga själ med namnet Johanna som kommenterat mitt senaste blogginlägg!

Du kan nog inte ens förstå vidden av min glädje vid åsynen av din kommentar när jag idag surfade in på min ytterst oprioriterade blogg som jag trodde att ingen annan än jag själv hunnit sakna.

Jag överväger starkt att återvända till bloggvärlden i samband med att jag återvänder till verkligheten och vardagen. Vilket sker imorgon.

Vad vill du veta då?

1. Att Ingrid slutade komma ut ur sitt rum efter läggdags. Den goda vanan fyller två veckor idag och jag är nästan orimligt glad och lättad.

2. Att julskådespelet har varit så roligt att jobba med.

3. Att Agnes och Emmi kom på besök för ett par veckor sedan.

4. Att få se på Sunes jul med Ingrid varje morgon.

5. Att jag orkade springa fem kilometer idag trots en paus på fem veckor.

Jag lät Fredriks vilja väga tungt i valet av uppesittarkvällsfilm. För att han för en gångs skull skulle få se något annat än de romantiska komedier jag brukar styra in oss på.

Hur det går? Tja, inte så speciellt bra. Vi är drygt en halvtimme in i filmen och har hittills sett väldigt, väldigt, väldigt mycket natur och rymd och hav. Hört poetiska ord. Ibland. Dramatisk musik. Sett att det nog finns människor i filmen. Men också dinosaurie. Och mest natur alltså. Jag har nog inte sett så här mycket natur under hela det här året hittills.

Efter tio minuter av ärligt chansgivande fick jag lov att surfa medan jag ser filmen och det underlättar.

Hangover 2 skulle nog ha varit ett säkrare kort.

Chockerande nog kunde jag inleda också det här inlägget med att säga att de är så många. Men jag ska inte göra det.

Istället ska jag bara nämna familjegudstjänsten i Pedersöre kyrka. När herdarna sjunger Gläns över sjö och strand är det jul. Jag ska också nämna julandakten tidigt på julaftonsmorgon på den arbetsplats som under flera års tid var min under julen. Och julaftonen på villan för mycket närmare tjugo än tio år sedan. Och julaftonen i Tyskland. Och den där gången för fyra år sedan då jag spydde sju gånger på juldagen och helst av allt låg och myste med min älskade systerdotter som då var tre månader. Och Svensson Svensson med svärföräldrar, svägerskor och svågrar sent på kvällen med syskonbarns glada ljud från något rum i närheten. Och den där första gången vi kom hem till vårt eget hem i Nykarleby sent på kvällen efter julfirande med stora familjen. Och andra gången vi gjorde det.

Och faktiskt (säkert mycket på grund av nyhetens behag men ändå): den här underbara dagen före dagen 2011. Jag har kanske femtio gånger varit nära att ta till lipen när tacksamheten vällt över mig. Oftast när jag sett på Fredrik och Ingrid, de två och oss tre. Wow. Tänk att just jag får vara den som fick det här livet.

Efter en stunds självömkan tog jag mig i kragen och bestämde mig för att njuta av lovet.

Jag tog på mig en julröd tröja.

Jag och min familj besökte bästa vän och hennes familj. Sedan åkte vi hem och fick kvällsbesök av saknade och efterlängtade vänner.

Hela den här dagen har vi hängt på köpcentrum och köpt de sista julklapparna. Ingrid har också hoppat. Härligt barn.

Vi intog lunch på den restaurang som erbjuder både stimulerande lekhörna och mat som Ingrid både kan och vill äta. Oslagbar med andra ord.

Och redan igår kom den: julfriden. Och trots att jag har köat jättemycket idag och trängts massor och letat efter saker som en halvdåre så har ingenting rubbat friden. Den är här nu. Och den ska ingenstans. Ingenstans.

Jag är egentligen en ganska oberoende person. Jag behöver inte tobak eller droger. Jag behöver inte motion. Jag behöver bevisligen inte speciellt mycket eller säker sömn. Mat och vatten är bra, men så är det väl för oss alla.

Men jag behöver tid som är min egen. Jag behöver vänner. Jag behöver vila. Jag behöver familjetid. Jag behöver hopp. Jag behöver andra. Jag behöver vara behövd.

Jag är visst beroende. Och jag tror att oberoende är ganska skrämmande.

Jag är fruktansvärt trött. Och väldigt lättad. Lite glad. Väldigt tacksam. Helt tom.

Nu är det över, julskådespelet. Och jag sitter med samma känsla som efter vårt bröllop. Vad ska jag göra nu? Vad ska jag tänka på nu? Det är svårt att gå från noll till hundra. Kanske omöjligt att göra utan en känsla av minus.