Och så hände det sig att jag firade min tjugonionde födelsedag på Busplaneten.

Min svåger gick all in idag och köpte 4 kg lösgodis. Nej, jag överdriver inte. Själv är jag all in med ett nytt spel för telefonen och är inte kontaktbar före jag vunnit eller nästan vunnit mot min syster.

Jag läser en bok som jag inte direkt älskar (vilket nog beror mera på mig än på boken) men som innehåller ett citat som jag bara älskar. Det berättas om en grupp människor som tryckt t-skjortor med texten Alla vill göra revolution, men ingen vill diska. Och jag tänker igen en gång på hur det ofta är lättare att älska precis alla andra än dem man har närmast och som tackar en minst. Men också på hur det är just den svåra kärleken som på riktigt förändrar någonting.

P.S. Ingrid kom hem med godis. D.S.

Ingrid åkte med sin farmor till butiken. Jag tycker det är vansinnigt spännande att se vad de kommer hem med. Sedan Ingrid en junidag fick shoppa i Vasa med mig och min yngsta syster har hon haft svårt att röra sig i butiker utan att få handla något. Senast kom hon viskande, försiktigt fram till mig och framförde sitt önskemål:

– Mamma? Kan jag få köpa något? Jag skulle så gärna vilja ha något som är mitt alldeles eget.

Jag klarade av att neka. Men till och med mitt på den här punkten ganska härdade modershjärta tyckte det var svårt. Så få se hur det går för ett mindre härdat farmodershjärta.

Ikväll har vi igen träffat vänner som bor betydligt billigare, snyggare och större än vi. Det är vardagsmat under sommarsemester i Österbotten. Och onekligen lite knäckande. Kanske lika bra att vi får lite paus från den österbottniska sommaren från och med imorgon.

Jag klippte ju en sorglig page i maj 2011. Nu är jag inte riktigt tillräckligt långt från situationen då. Men det är ändå bättre såhär än jag trodde i mina svagaste stunder. Snaggat skulle nog fungera väldigt dåligt för mig.

 

Domestunden närmar sig. Hur mycket måste bort? I väntan på domen får ni bildbevis på dött hår.

Jag hoppas innerligt att du har kunnat tänka på annat idag än hur det går för min frisyr. Men jag avlägger ändå en rapport i fall att någon har svårt att slappna av före den fått klarhet i denna fråga.

Mellanrapporten lyder att jag har fått tag på en frisör och kommer att få någon slags hjälp imorgon. Jag använder det mesta av min tid fram till det åt att övertyga mig själv och min omgivning om att snaggat/rakat hår på ena halvan av huvudet och långt på andra är trendigt och helrätt för prästfruar som närmar sig trettio.

Känns bra just nu: att jag njuter så oerhört mycket av semestertillvaron men ändå små korta stunder kan längta innerligt till vårt riktiga liv. Det där som vi själva valt och byggt. Och samtidigt som jag njuter av att plötsligt leva nära många av de vänner jag vant mig vid att ständigt sakna så fattas mig en del av dem som brukar finnas tillgängliga.

Det är väl det här som är att ta det bästa ur två olika världar.