Vi skriver onsdag 3 maj och den trasiga eljusstaken Anna ligger fortfarande på paradplats i köket så att vi helt säkert inte ska glömma henne nästa gång vi åker till stan. Kvittot har gett upp och gömt sig. Rimligt.

Jag vet inte vad som ska hända för att den här ljusstaken ska försvinna från vår köksbänk, men jag börjar tro att det inte kommer att hända. Vad det än är. Att någon av oss bara måste ta itu med det så där som andra vuxna gör.

Men jag vidhåller; det är fortfarande vår räddning. Att vi låter vissa saker vara.