Hon är ju vår minsting. Alltid yngst. Jag märker att hennes världsbild rubbas lite varje gång hon stöter på barn som är yngre än hon men som ändå är storasyskon. Hur är det liksom möjligt?

Hon vill att vi ska ha flera barn i vår familj. Förstås. Men ännu hellre vill hon ha en hund.

I ihärdig väntan på någotdera har hon börjat skriva om historien om sig själv lite. Nu har jag fler än en gång hört henne säga till någon, med lite dramatisk stämma:

– Jag har varit storasyster förr.

Första gången förstod jag inte och fick fråga upp. Hon syftade alltså på de tre dvärghamstrar som familjen haft.

Så när hon drar den här berättelsen om sig själv är jag ganska snabb med att fylla på med just den informationen så att inte den stackars person hon pratar med ska tro att hen just fått en djupt sorglig historia i famnen att hantera.

Hilde verkar märkligt nog se hamstrarna som en del av vår familj, trots att få av dem någonsin ens blev tama. Idag på morgonmys bad hon mig berätta vad jag tycker är bäst med henne, Fredrik, Arvid och Ingrid. Redan det var en utmaning i nyvaket tillstånd, men när jag dessutom skulle berätta samma sak om Maja, Dumle och Dumbo… Då kom nog någon slags gräns emot.

Den före detta storasystern var inte nöjd.