Jag är lättimponerad, åtminstone brukar en av mina systrar säga det om mig. Det kan hända att hon har rätt, och i så fall är det en egenskap jag gärna har. Den som imponeras lätt imponeras ofta och av många, och jag har svårt att se något annat än en seger i det.

Mitt lite tråkiga men mycket sanna svar är att jag beundrar något hos alla personer jag har mött. Hos någon beundrar jag uthållighet, hos någon annan kreativitet och hos någon tredje lyhördhet. Ofta beundrar jag allra mest det som jag önskar se mer av i mig själv. Människor som får andra människor att må bra finns just nu högst upp på listan över personer jag beundrar. Ingen annan förmåga önskar jag mig mer av än förmågan att få människor jag möter att må bra, känna sig sedda och trygga och i bästa fall växa på vägen. Det är allt jag vill. Det är liksom därför jag stiger upp på morgonen och går till just det jobb jag går till. Jag har svårt att se att något kunde slå meningsfullheten i det.