Jag bor inte i en stad, jag bor i en by. Min hemby sedan drygt tre år tillbaka heter Kvevlax och trots att tiden här inte varit lång känns den här platsen som hemma. Och det säger en hel del om den hemby som är min.

Vår hemby präglas av stillhet och trygghet. Men här finns också aktivitet och engagemang och liv. Under tio år på tre olika adresser i Helsingfors bodde vi aldrig lika när en butik som vi nu bor nära två. Vi har närmare till bankautomat, post, blomaffär och bagericafé än vi någonsin hade i storstan och det är stor vardagslyx.

Men det där spelar ingen roll i jämförelse med människorna här. Det var lätt att flytta hit efter tio år i huvudstaden, det var lätt att lära känna människor och få nya vänner. Tanken på att vi aldrig skulle ha lärt känna de människor som nu är både självklara och viktiga delar av vårt liv är typ outhärdlig.

Det blev bra. Jag är glad och lite stolt över att vi vågade lämna det liv vi älskade för ett liv vi hoppades att vi skulle komma att älska.