I tio år har jag fått vara hans mamma och nästan lika länge har jag undrat om han har fått några av mina egenskaper alls. Han har varit så väldigt mycket sin egen ända från början. Inte ens med ljus och lykta har jag sett mycket av mig själv eller Fredrik i honom.

Men de senaste åren har jag börjat se spår av mig i min älskade Arvid.

Vi är båda luststyrda. Det tar en stund att upptäcka mönstret eftersom vi finner lust i så olika saker, men både han och jag tycker väldigt mycket om att ha roligt. Vi orkar och förmår nästan vad som helst om vi tycker det är roligt. Vi orkar och förmår nästan inget om det är tråkigt.

Vi är båda ytterst förtjusta i godsaker och har inte alls upptäckt måttfullhetens glädje. När han ibland (rätt ofta) frågar om vi inte kan ha en dag när vi bara äter godis hela dagen och inte måste äta något salt alls så måste jag anstränga mig för att komma ihåg varför det är en dålig idé.

Vi är båda lika hopplöst dåliga på att sova när det är spännande saker på gång dagen därpå. Både han och jag var mer eller mindre vakna från fem idag på morgonen. För födelsedag är ju födelsedag.

Jag skulle önska att han hade fått bättre egenskaper av mig. Luststyrning, sockersug och sömnsvagheter är ju inte direkt egenskaper man smäller upp på sin cv. Men visst, det finns andra egenskaper också som han och jag delar.

Vi är båda människomänniskor. Ingenting är bättre än att få umgås och dela liv. Vi minns inte att vi är trötta eller på dåligt humör om alternativet är att få träffa människor vi gillar.

Vi är båda känsliga själar som inte klarar av att folk blir illa behandlade och som gråter av någon slags lycka när folk gör bra grejer. Vi älskar videoklipp där någon ger bort pengar till människor som behöver dem mer eller där någon liten och svag blir upplyft.

När jag tänker efter har han ju rätt mycket av mig i sig, min älskade sparv som fyller tio år idag. Men fortfarande är han väldigt mycket sin egen. Och tur är väl det. För i den här underbara pojken bor en livsglad, energisk, bubblande, rolig och smart typ med ett stort hjärta och en lika stor glimt i ögat.

Han tror att det han är bäst på är fotboll. Och det kan jag låta honom tro, men det är det inte. Han är så mycket bättre på så mycket annat så mycket viktigare. Jag är så glad och så stolt och så tacksam.