Jag var förälder i nästan fjorton år innan jag lyckades få en skolavslutningsbild på barnen. Å andra sidan har jag bara haft sju chanser, så hur hård ska jag vara mot mig själv?

Är så tacksam för trygga, bra vuxna som har gjort att alla tre tagit lätta steg till sina vardagsplatser alla dagar också det här året. Är så tacksam för kompisar som är pålitliga och roliga och snälla. Och outtröttliga fotbollsspelare. Är så tacksam för att sommarlovet känns mera som en lyx än en livsnödvändighet, skolåret må ha varit långt men det har inte varit övermäktigt.

Är mest tacksam av allt för att de här tre är mina. Att fatta det lär ta fjorton år till. Minst.