Och det hände sig att jag inte såg Champions League-finalen 2022 med min son. Istället såg jag den helt otippat med min gudson och eftersom han höll på Real Madrid var det på många sätt ett bra sällskap att se matchen med.

När jag kom hem till min egen son dagen därpå var han ledsen. Tåraledsen. Jag utgick från att det berodde på den snuvade CL-segern, men icke. Orsaken till att han grät var nyheten om att Divock Origi ska lämna Liverpool.

-Han har ju spelat i Liverpool typ hela mitt liv! Han har alltid funnits där! fick han fram mellan tårarna.

Älskade, lilla stora känsliga själ som verkligen inte tycker om förändring. Att ha svårt för förändringar är onekligen ett lite opraktiskt karaktärsdrag för en som tycker om fotboll. För spelare kommer och går. Tränare också.

Det är väl fansen – sådana som den gråtande Arvid själv – som är det mest varaktiga i fotbollsvärlden. De går ingenstans.

En gång var vi på Anfield. Många gånger vill vi dit igen.